En av de svagaste punkterna inom obesitasvården är långsiktig uppföljning. Oavsett om du genomgått en obesitasoperation eller inte, så är uppföljningen och eftervården ordentligt eftersatt.

Det är också vanligt att ansvaret för uppföljningen snabbt ges över till primärvården. Risken finns att ansvaret för patienten ”tappas bort”, vilket många som vi har pratat med har bekräftat. De berättar att de själva måste kontakta vårdinstanser för att få en uppföljningstid. Vissa beskriver även att de är osäkra på när de bör söka vård, eller vart de ska vända sig.

Därför är det oerhört viktigt att det finns en struktur för hur eftervården ska genomföras och vilken vårdinstans som är ansvarig. Patienten ska känna sig välinformerad om vart hen kan vända sig vid behov, samt känna sig trygg med att sjukvården kommer att följa upp hur hen mår.

Dela denna kunskap, lyft frågan i din region, bli HOBS-medlem, berätta om dina erfarenheter och bli spetspatient eller ambassadör för frågan!

Håll utkik på våra sociala medier på onsdag – då postar vi den sjätte och sista åtgärden som krävs för att obesitasvården ska bli tillräcklig och jämlik!

Utöver att se till att varje vårdnivå har kapacitet att erbjuda rätt vård krävs det också tydliga riktlinjer för vem som ska behandlas var. Idag finns många olika tabeller som används för att avgöra vilken behandling en patient är i behov av. Alla bygger på de tre grundläggande behandlingsinsatserna – livsstilsförändringar, läkemedelsbehandling och kirurgisk behandling.

En granskning från Göteborgs Universitet visade att bara hälften av landets regioner har någon form av vårdnivårekommendation när det gäller behandling av obesitas. Men de rekommendationer som finns anger inte alltid vilka verksamheter som ska ingå i vilken vårdnivå.

Eftersom obesitas ska behandlas genom livsstilsförändring, läkemedel och/eller kirurgi är det avgörande att det finns bra vårdprocesser där patienter får behandling på rätt nivå och av rätt instans. Med tanke på att ungefär hälften av den vuxna befolkningen i Sverige lever med övervikt eller obesitas så är det uppenbart att det krävs en klok prioritering av att formulera tydliga vårdnivårekommendationer.

Oavsett om du själv lever med obesitas eller inte så kan du vara med och bidra genom att sprida denna kunskap så att frågan prioriteras!

Den mer avancerade vården för de svårast sjuka är kraftigt underdimensionerad. Det gäller definitivt kirurgisk vård men i ännu högre grad den icke-kirurgiska specialistvården. I många regioner i landet så saknas det specialiserade kliniker som har möjlighet att ge en strukturerad och långsiktig vård för personer med svår obesitas. Men även där det finns specialiserade kliniker, är det för få som får tillgång till vården. Det finns enbart 10 medicinska specialistmottagningar i Sverige - för en målgrupp som innefattar 350 000 patienter.

Alla regioner ska kunna erbjuda kvalificerad medicinsk behandling! Med tanke på att det går att få kirurgisk behandling vid runt 40 olika kliniker i landet, så skulle det vara tekniskt möjligt att även erbjuda medicinsk behandling hos dessa. Men för detta krävs mer resurser och för mer resurser krävs ett politiskt engagemang.

Oavsett om du själv lever med obesitas eller inte så kan du vara med och bidra genom att sprida denna kunskap så att frågan prioriteras!

Idag lägger sjukvården femton gånger så mycket resurser på att behandla obesitas följdsjukdomar som att behandla själva sjukdomen. Få svårt sjuka obesitaspatienter får den specialiserade vård de behöver. Dagens obesitasvård är både otillräcklig och ojämlik. Fördomar och bristande kunskap är ett stort hinder för en bättre vård. Därför behövs nationella riktlinjer!

Med ett nationellt kunskapsstöd och med riktlinjer kan obesitasvården istället bli mer kunskapsbaserad, kvalificerad och bättre organiserad i hela landet. Det skulle också bidra till att de regioner där obesitasvården är undermålig omedelbart kan påbörja ett förbättringsarbete. Utan nationella riktlinjer är det upp till varje region att bestämma hur obesitas ska behandlas. Detta har lett till att vi idag ser stora skillnader i obesitasvården beroende på var du bor i landet.

Vi vill passa på att påminna om att redan år 1997 så förklarade WHO att obesitas är en kronisk sjukdom. Och år 2013 antog Socialstyrelsen det. Det är 23, respektive 7 år sedan, men vi saknar fortfarande riktlinjer för hur den ska behandlas. För att få riktlinjer krävs ett långsiktigt påverkansarbete, där kunskapsspridning och ökat engagemang är nyckeln.

Var med och bidra i detta viktiga arbete – oavsett om du själv lever med obesitas eller inte. Dela denna kunskap, lyft frågan i din region, bli HOBS-medlem, berätta om dina erfarenheter och bli spetspatient eller ambassadör för frågan!

Om du tycker detta låter intressant gå in på www.volontarbyran.org (sök på HOBS) och se våra uppdrag där eller maila cassandra.saaf@hobs.se för vidare information. Hoppas vi hörs!
[ST: tre porträtt på tre personer som poserar).

Du kanske vill vara med och dela med dig av dina erfarenheter till andra som nyligen eller ska operera sig?

Vi vet att det finns många frågor man vill ställa men inte vet vart man ska vända sig, här får man möjlighet att mötas, dela med sig, fråga och ta en promenad ihop.

Man får självklart delta även om man inte är opererad eller har en planerad operation, Alla är välkomna!

Datum: ‪14/1-2020‬
Tid: ‪18:00‬
Plats: Wieslanderska huset, Lilla Varvsgatan 11
Utanför GB Obesitas huset i Malmö.

Datum: ‪16/1-2020‬
Tid: ‪11:30-12:00‬
Plats: Södra Bulltoftavägen 51, Kirseberg, Malmö

Vi vill att varje barn som lever med obesitas ska få vård inom 3 månader. Vi ska fortsätta sprida kunskap för ett samhälle med nolltolerans mot viktstigma och viktmobbning. Vår vision är ett samhälle där ALLA oavsett storlek möts och behandlas med respekt.

Ert engagemang och era åsikter är det som driver vårt arbete. Vad önskar ni att vi fokuserar på i år? Vilka frågor vill ni att vi driver under 2020?