Här kommer några korta reflektioner från några av de svenska forskare som deltog på ECO2019 mötet i Glasgow.

-Patientorganisationernas närvaro var väldigt tydlig och ett uppskattat inslag i mötet. Många bra kommentarer på forskningen som presenterades kom från patientorganisationernas deltagare. För oss som inte träffar personer med fetma dagligen i vårt jobb så var detta en inspiration, källa till kunskap och påminnelse om betydelsen av vårt jobb.

- Det är tydligt att deltagarna på mötet accepterat att fetma är en sjukdom. Många beskrev det som att ”fetma är en kronisk recidiverande sjukdom”. Den stora frågan är dock hur man ska hitta vägar att sprida denna kunskap till fler, både inom vården och till samhället som helhet. Den nya datan från ACTION IO studien (Awareness, Care, and Treatment In Obesity MaNagement – an International Observation) tyder på att detta är en fråga som det måste jobbas mycket aktivt med i framtiden.

-Vi måste tänka på och tänka nytt om hur man ska designa framtidens behandlingar. Professor Lee Kaplan (USA) höll en lysande föreläsning om hur kroppens fysiologi motverkar alla försök till viktförändringar och det är först när vi förstår dessa system i detalj som verkligen effektiva (icke–kirurgiska) behandlingar med en långtidseffekt kan bli verklighet. Viktoperationer och de nya läkemedlen (GLP1 receptor agonister) påverkar dessa system, men vi har fortfarande mycket kvar att lära oss.

-Sammanfattningsvis belyser mötet den höga och breda aktivitet som råder inom detta forskningsfält men också hur svårbehandlad sjukdomen är och hur stort behovet av kunskapsspridning är.

Forskarna från SOS-studien