I dag är det världsdagen för fetma, World Obesity Day. Årets tema är stigmatisering eftersom diskriminering av personer med övervikt och fetma fortfarande är socialt accepterat. I Sverige lever 1,1 miljoner personer med fetma och medan samhället för länge sedan har satt ner foten mot diskriminering på grund av hudfärg, etnicitet, kön, sexuell läggning och en rad andra diskrimineringsgrunder, betraktas personer med övervikt och fetma ofta som lata och odisciplinerade. Att kalla någon för ”ett jävla fetto” förklaras med vadå, det är ju sant? Personen väl får skylla sig själv.

Fetma är en kronisk sjukdom som kräver behandling. På samma sätt som vi inte längre förväntar oss av någon som är utbränd att den ska rycka upp sig och gå till jobbet, fungerar det inte att tala om för en person med fetma att den ska äta lite mindre och röra mer på sig. En del av fetmaproblematiken beror på människans förändrade livsstil men det finns också flera faktorer som är svåra att påverka som präglar benägenheten att utveckla fetma. Bland annat genetik, tarmflora, psykisk ohälsa och socioekonomisk tillhörighet spelar roll.

En enkel sak vi alla kan göra för att bryta stigmatisering är att fundera en extra gång på hur vi genom språket kan påverka uppfattningen om fetma. Nästa gång du ska prata om en person med fetma säg ”detta är en person med fetma” istället för ”detta är en fet person”. Ingen är sin fetma, fetma är en sjukdom.

Sprid gärna inlägget för att öka kunskapen om fetma som kronisk sjukdom.