Senast i raden för ojämlikvård för barnobesitas ställer region Blekinge sig när man stänger ner barnkliniken och enbart erbjuder behandling för vuxna.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/saknas-resurser-for-blekinges-overviktiga-barn
Trots att vi vet att 80% av alla barn och ungdomar tar med sig sin sjukdom in i vuxen ålder och att all modern forskning visar att vi måste börja behandla i tidig ålder och att det kan ge bra resultat. Väljer ändå Region Blekinge att stänga ner barnkliniken. Vi ställer oss frågan hur många fler larmrapporter och utredningar som behövs för att nå fram till er beslutsfattare att vi pratar om en sjukdom med stor risk att utveckla många allvarliga följdsjukdomar så som cancer, diabetes, hjärt och kärlsjukdomar samt allvarliga leverskador.
Till detta kan vi även tillägga att 60% av alla barn och ungdomar upplever mobbning och ofrivillig ensamhet under sin skolgång vilket självklart påverkar deras resultat i skolan och framtid.
Barnobesitas är en sjukdom som drabbar barnet, men vars sjukdom helt ligger i händerna på oss vuxna, inte minst föräldrarna som behöver stöd och kunskap för att behandla barnets sjukdom, professionen som behöver ökade resurser för att erbjuda en bred behandling som kan anpassas utifrån de olika behov barnet och familjerna har. Vi vet att det går att behandla om insatser sätts in i rätt tid. Här finns faktiskt bara en ansvarig och det är ni beslutsfattare! Vi som patientorganisation slår larm, våra barn och ungdomar framför dagligen hur dåligt de mår, föräldrarna står maktlösa och förtvivlade i sin kamp, professionen går på knäna och har begränsade resurser för att i detta fall som i Blekinge nu obefintliga resurser.
Nu är det faktiskt dags att ta ert ansvar!
Barnobesitas är en sjukdom inte ett bristande föräldraansvar eller ett karaktärsdrag hos det enskilda barnet. Ni satsar ekonomiska resurser på fantastiskt förebyggande arbete men alla de som lever med obesitas då som behöver behandling?
En vanlig kommentar från äldre ungdomar,
”Tänk om jag fått behandling när jag var liten, att min mamma fått stöd att hjälpa mig att stanna i vikt. Då hade jag kanske inte behövt genomgå en barndom och uppväxt fylld med mobbning pga min vikt, hade kunnat vara närvarande i skolan och fått möjligheten till utbildning som gett mig ett jobb. Jag hade troligtvis inte heller behövt genomgå en viktoperation som idag gett mig en normalvikt men med komplikationer.”
Vad mer krävs för att ni ska agera och prioritera?
Vår fråga till er är:
Vad är anledningen till att ni inte prioriterar den här målgruppen, beror det på okunskap och fördomar?
Har ni som tar dessa beslut någonsin pratat med ett barn eller ungdom som lever med obesitas?
Ska vi göra något åt den hälsoutmaning som Sverige står inför behöver ni ta ert ansvar inte bara i förebyggande utan även för behandling i tidig ålder.
Det är verkligen hög tid att ni avsätter tid för att prata med föräldrarna för att öka er kunskap, lyssna till experterna inom området, men viktigast av allt prata med målgruppen.
Våga prata om obesitas!