Hetsätningsstörning är sedan 2013 en diagnos inom ramen för ätstörningar och drabbar 2-4% av Sveriges befolkning. Fördelningen mellan könen är relativt jämn i jämförelse med andra ätstörningar. Hetsätningsstörning kallas även för BED, efter engelskans Binge Eating Disorder.
Att ha hetsätningsstörning innebär att du under en begränsad tid äter mer än vanligt och upplever att du har tappat kontrollen över ditt ätande. Samtidigt kompenserar du inte för beteendet i form av till exempel kräkningar, laxermedel eller överdriven motion, som vid andra ätstörningar. Upplevelsen av kontrollförlust är det som utmärker hetsätningsstörning och i jämförelse med överätande, som innebär att du äter mer än vanligt på till exempel en buffé, är det just kontrollförlusten som är skillnaden.
Ett tillfälle med hetsätande kallas vanligtvis för en episod. Episoderna uppstår ofta i samband med att du känner dig nedstämd, orolig, stressad eller ledsen, och hetsätningen kan då upplevas som en tröst. Känslan av tröst är dock kortvarig och efter episoden kan du drabbas av känslor som skuld, skam och nedstämdhet. Många som idag lever med hetsätningsstörning tror inte att det är en sjukdom som det går att få behandling för. Det är istället vanligt att skuldbelägga sig själv och dölja beteendet.
Hetsätningsstörning brukar ha ett skovliknande förlopp där personen som har hetsätningsstörning har kontroll över sitt ätande i vissa perioder, medan de i andra perioder är mer benägen att hetsäta. Skoven kan variera i tid och vissa kan vara ganska långa och hålla i sig i månader, till och med år.
En ätstörning syns sällan utanpå. Alla kan drabbas och de som är drabbade är oftast inte medvetna om det själva eftersom de inte ser sig såsom föreställningen kring ätstörningar är i samhället.