Jag har levt med övervikt och så småningom obesitas sedan tonåren. För ungefär fyra år sedan gjorde jag en gastric bypass-operation. Jag fick diagnoserna adhd och autism i vuxen ålder, och i kombination med PCOS är jag övertygad om att det framför allt är min adhd som är en avgörande anledning till att jag blev så stor som jag blev.

Läs mer

Redan som sexåring började jag att gå till Barnmottagningen på grund av obesitas. Där vägde man mig en gång i månaden för att hålla koll på min viktuppgång som var konstant. Mina föräldrar gjorde det de kunde för att jag inte skulle fortsätta att öka i vikt, de hade kontroll över vad och när jag åt, de gömde godsaker hemma och de berättade för alla kompisars föräldrar att jag inte fick äta fikan de serverade. Man försökte få mig att börja på gympa, på basket eller att gå ut och gå, allt för att aktivera mig. Men jag var ett oskyldigt barn som åt för att jag tyckte det var gott.

Läs mer

Jag utvecklade ätstörningar redan när jag var fyra, fem år. Jag var alltid hungrig, kunde inte känna mättnad och tyckte om känslan av att vara helt utmattad av socker och fett. Det gav mig en bedövande känsla av trygghet, lugn och harmoni, känslor jag annars aldrig hade eller kunde få åtkomst till.

Läs mer

Jag var ett lugnt och snällt barn som utvecklades normalt, gillade att pyssla och leka med kompisar. Sommaren 1992, mellan sexan och sjuan, gick jag från att vara normalviktig och självsäker, till att bli överviktig och osäker. Tänkte att jag var ful och dum, drog mig undan och åt. Beteendet har fortsatt, trots man, tre barn (nu tonåringar), hus, jobb och flyttar (till och med provat egen lägenhet i en månad vid två tillfällen). Varje kväll har jag lovat ”detta var sista hetsätningen, imorgon ska jag äta normalt” och således ”misslyckats” tiotusen gånger.

Läs mer

När jag och min sambo hade försökt att bli gravida under 1,5 års tid så blev jag tvungen att fatta ett beslut kring obesitasoperation eller inte. Min dröm har alltid varit att skaffa barn och om vi nu inte lyckas på egen hand så måste vi ta hjälp via IVF. Men för att få IVF-hjälp så krävs det att jag har ett normalt bmi. Det har jag inte och jag hade det definitivt inte för 3 år sedan när hela denna resa började.

Läs mer

När jag växte upp bodde vi på landet och hade stora grönsaksland. Mamma lagade alltid sund och balanserad mat. Det fanns en glädje i att laga mat från grunden och den glädjen har följt mig i vuxen ålder. Jag har idag, likt min mamma på den tiden, både kunskap och rutin kring att laga sund mat.

Läs mer

Jag minns inte första gången jag hetsåt. Hetsätning fanns inte i min värld. Det pratades en del om anorexi och bulimi och man fick se det på film, hur tjejerna ville vara smala och hoppade över måltider. Men hetsätning sågs inte som ett problem, och hade inte ett namn när jag växte upp

Läs mer

Min hetsätning har varit en följeslagare under nästan 30 år. Jag har sedan så länge jag kan minnas haft perioder där jag ätit stora mängder mat. Perioderna är nästan alltid sammankopplade med mitt mentala mående och inträffar när jag mått dåligt, varit nedstämd och ledsen. De har också inträffat när jag varit uttråkad eller velat straffa mig själv

Läs mer

Jag har alltid varit större än de andra tjejerna. När jag var liten åt jag alltid med god aptit, och det har hållit i sig hela livet. Jag har aldrig upplevt att jag blir mätt förrän jag blir proppmätt, och ibland kan jag till och med äta igen bara en timme senare. Jag har testat alla möjliga dieter och följt råd från vinstdrivande företag, dietister, räknat kalorier och så vidare.

Läs mer

Jag är liten, kanske runt 4-5 år. Jag sitter vid köksbordet och äter. Jag plockar i kokt potatis och klämmer dem, sådär så att potatisen kommer ut mellan fingrarna. Känslan är mjuk och intressant. Intressant för att se vad det är som händer med potatisen. Min mamma är i köket. Känslan av att det jag gör med maten är fel finns i hela mig. Varenda liten del av mig upplever en oro, men också en kamp i att våga.

Läs mer