Berättelser om att leva med hetsätningsstörning

Hetsätningsstörning är en av de vanligaste ätstörningarna idag. Ändå är det få som vet att det faktiskt är en sjukdom. Många lever länge utan att veta att det de kämpar med faktiskt är en sjukdom. 

Här möter du personer som lever med hetsätningsstörning och som delar sina upplevelser och vägar framåt.

Om hetsätning

Jag utvecklade ätstörningar redan när jag var fyra, fem år. Jag var alltid hungrig, kunde inte känna mättnad och tyckte om känslan av att vara helt utmattad av socker och fett. Det gav mig en bedövande känsla av trygghet, lugn och harmoni, känslor jag annars aldrig hade eller kunde få åtkomst till. Jag fick höra redan som sexåring av min familj att jag skulle tänka på vikten och äta mindre för att inte bli för överviktig.

Läs berättelsen här

En hetsätares memoarer

En hetsätares memoarer

Jag vet inte varför jag hetsäter eller hur jag ska lyckas sluta. Jag vet dock vilket lidande det innebär att vara så besatt av att äta, att allt annat i livet känns krångligt och ointressant. Varje kväll har jag lovat ”detta var sista hetsätningen, imorgon ska jag äta normalt” och således ”misslyckats” tiotusen gånger.

Läs berättelsen här

Vi måste prata om hetsätning!

Jag kommer ihåg att jag kunde äta utan att vara hungrig. Då var jag kanske tio, tolv år gammal och passade på när mina föräldrar inte var hemma. Eftersom vi bodde avskilt fanns inga butiker i närheten och ingen möjlighet att gå och köpa godis eller glass när man ville ha det. Köket blev därför mitt alternativ.

Läs berättelsen här

Hetsätning hade inte ett namn när jag växte upp

Hetsätning hade inte ett namn när jag växte upp

Jag minns inte första gången jag hetsåt. Hetsätning fanns inte i min värld. Det pratades en del om anorexi och bulimi och man fick se det på film, hur tjejerna ville vara smala och hoppade över måltider. Men hetsätning sågs inte som ett problem, och hade inte ett namn när jag växte upp. 

Läs berättelsen här

Hetsätning har varit min följeslagare i 30 år

Min hetsätning har varit en följeslagare under nästan 30 år. Jag har sedan så länge jag kan minnas haft perioder där jag ätit stora mängder mat. Perioderna är nästan alltid sammankopplade med mitt mentala mående och inträffar när jag mått dåligt, varit nedstämd och ledsen. De har också inträffat när jag varit uttråkad eller velat straffa mig själv. 

Läs berättelsen här

Hetsätningsstörning och Aspergers

Hetsätningsstörning och Aspergers

Jag är liten, kanske runt 4-5 år. Jag sitter vid köksbordet och äter. Jag plockar i kokt potatis och klämmer dem, sådär så att potatisen kommer ut mellan fingrarna. Känslan är mjuk och intressant. Intressant för att se vad det är som händer med potatisen. Min mamma är i köket. Känslan av att det jag gör med maten är fel finns i hela mig.

Läs berättelsen här

En lyckoceremoni som slutade i mättnad, illamående och självhat

När jag var liten drev mina föräldrar en liten kvartersbutik. Vi bodde i en idyllisk stad vid havet och jag spenderade en stor del av mina barndomshelger i butiken. Jag minns framförallt godishyllorna och hur jag samlade på mig, stal godis under flera tillfällen och gömde mig ute på lagret där jag tryckte i mig mängder tills jag mådde illa.

Läs berättelsen här

Hetsätningen blev min förutsägbara värld

Hetsätningen blev min förutsägbara värld

Vid tolv års ålder minns jag att jag satt vid matbordet och tittade på när mamma blandade ihop pannkakssmeten inför söndagskvällen. Kvällssolen sken längs med bordskanten och min mammas hy glänste vackert i den. Jag minns att jag frågade vad som händer med min kropp om jag skulle äta två stycken pannkakor? 

Läs berättelsen här

För 2,5 år sedan blev jag diagnosticerad

Men min hetsätning och ätproblematik började redan när jag var 13. Ätstörningen grundade sig i att jag växte upp med dysfunktionella familjerelationer där maten fungerade som tröst och kompensation för ensamhet, utanförskap och dålig självkänsla. 

Läs berättelsen här

Är mitt matbeteende en ätstörning?

Är mitt matbeteende en ätstörning?

Jag var tvungen och läsa igen,
"Du kan ha hetsätningsstörning om du ofta och återkommande äter utan att kunna kontrollera dig, och får i dig stora mängder mat på kort tid. Efteråt upplever du skuldkänslor och skamkänslor."

Läs berättelsen här

Vill du dela din berättelse?

Vi söker fler röster! Kanske lever du med obesitas, du kan vara både ungdom eller vuxen, eller har erfarenhet av samsjuklighet. Eller är du anhörig till någon som lever med obesitas. Oavsett vilket är din berättelse viktig. 

Du behöver inte vara van att skriva. Vi finns här för att stötta dig genom hela processen. Vi kan ge dig frågor att utgå ifrån, eller intervjua dig och skriva tillsammans. Du väljer själv om du vill vara anonym eller inte, och om du vill berätta i text, ljud eller bild. Berättelsen kan publiceras på vår hemsida, i sociala kanaler eller användas i samband med föreläsningar, alltid med varsam redigering och ditt godkännande innan något publiceras. 

Så här delar du din MyStory:

Fyll i vårt formulär

Eller mejla oss direkt på volontar@obesitassverige.se

Din berättelse är din och den är viktig!