Case 3

Andraklassarna på Rutgårdsskolan har mattelektion och barnen arbetar med måttenheter. Läraren Richard delar in alla i grupper och skriver på tavlan vilka uppgifter de ska lösa. Varje grupp ska sedan skriva upp sina svar på tavlan för gemensam genomgång.  

En av uppgifterna går ut på att barnen ska mäta midjan på alla i gruppen och lägga ihop måtten. De ska även mäta hur långa de är och i varje grupp rita av en person på ett stort papper på golvet. Den ena gruppen väljer att rita av William och när de är klara konstaterar de snabbt att alla i gruppen får plats i hans avritning. William börjar genast känna sig obekväm, han är sedan länge störst i klassen och väger mest. När gruppen ska skriva upp alla mått på tavlan utbrister Ludvig: ”Äntligen är det bra att ha William i vår grupp, han är ju tjockast på skolan!”

På tavlan syns det tydligt vilken grupp som sticker ut i resultatet kring midjemått och Richard frågar om de verkligen mätt rätt. Ludvig är snabb att svara: ”Vi har ju tjocka William i vår grupp, därför vann vi!” Alla barn skrattar och Richard går raskt vidare till nästa grupps resultat.

Reflektion

Finns det något som läraren hade kunnat göra annorlunda under lektionen? Är det skolans ansvar att ”skydda” barn med övervikt och obesitas/fetma så att de inte känner sig utpekade i undervisningen? Richard skulle kunna hävda att de har använt uppgiften i alla år och att det aldrig har aldrig varit några problem – är det skäl nog att behålla uppgiften framöver?

Anteckna gärna dina reflektioner. Vänta med att läsa efterföljande text till du är klar med din egen reflektion. 

Tips

Många lärare och andra vuxna reagerar starkt när vi på HOBS berättar om detta case och har svårt att tro att sådana uppgifter än i dag förekommer på lektionerna. Dessvärre gör de det i större utsträckning än en kan tro och vi ser att kunskapen är låg kring hur starkt ett barn med övervikt och obesitas/fetma kan uppleva ett scenario som ovan. Några tips från oss är:  

1. Börja prata tidigt i klassen om genetisk känslighet och om att våra kroppar växer olika. Använd gärna exempel kring allergier såsom celiaki (glutenintolerans), där barn som drabbas av celiaki i tidig ålder har en sämre tillväxtkurva och under de tidiga åren kan vara kortare än andra jämngamla barn. Prata även om att vissa barn växer otroligt fort och är längre än alla andra, visa på variationer åt båda håll. Känner du att du har kunskapsluckor inom detta område? Du är långt ifrån ensam. Be om hjälp och fråga för att lära dig, du kan ta kontakt med barnmottagningen eller oss på HOBS. 

2. Var ärlig och utvärdera uppgiften. Den har kanske ”alltid fungerat” för att ingen sagt något. Ett barn, oavsett storlek, med ett utseende som avviker från normen kan uppleva uppgifter av denna typ som otroligt jobbiga och det finns många andra sätt att arbeta med måttenheter än att använda barnens egna kroppar.

3. Våga reagera och gör det direkt. Viktmobbning är precis lika allvarlig som all annan sorts mobbning (hudfärg, religion, sexuell läggning osv.) och det är viktigt att du som lärare äger frågan och säger ifrån för att markera vilka beteenden som är oacceptabla mellan barnen. Många lärare och övrig personal inom skolan uppger att det är svårt att lyfta ämnet kring övervikt och obesitas/fetma eftersom den rådande uppfattningen är att ”det är väl bara att gå ner i vikt så försvinner mobbningen och lite har man ju sig själv att skylla”. Inget kunde vara mer fel, läs gärna om genetisk känslighet under fliken om barnobesitasfetma till vänster i menyn.

Bra jobbat, nu har du gått igenom det tredje och sista caset. Sista steget är en kort sammanfattning av de delar vi berört i utbildningen, klicka på flik 6 i menyn för att gå vidare.