Om barnobesitas/fetma

Övervikt hos ett barn innebär att barnet väger för mycket och att barnet löper förhöjd risk att utveckla obesitas/fetma. Tidig övervikt utgör en riskfaktor för övervikt senare i livet och studier visar att barn till föräldrar med övervikt även själva har ökad risk att utveckla övervikt. Obesitas/Fetma däremot är en komplex kronisk sjukdom där ett flertal faktorer i miljö och genetik måste samverka för att den ska utvecklas. Obesitas/Fetma kräver livslång behandling. 

Upp till två års ålder kan ett barns BMI variera mycket och därför är det för tidigt att diagnosticera övervikt och obesitas/fetma hos så små barn. BMI fortsätter sedan att variera under ett barns uppväxt och därför är det överhuvudtaget inte lämpligt att använda BMI eftersom det är ett referensvärde för vuxna. Värdet anpassas istället till barnets ålder och kallas för iso-BMI. Iso-BMI 25 utgör gränsen för övervikt och iso-BMI 30 gränsen för obesitas/fetma. Gränserna är baserade på en internationell standard och skiljer sig mellan pojkar och flickor. Däremot är det viktigt att komma ihåg att gränserna inte är individuella och därför inte säger något om barnets kroppssammansättning eller metabola riskfaktorer. Till exempel kan en lång muskulös tonåring hamna högt på kurvan utan att ha övervikt.

Orsaker till övervikt och obesitas/fetma

Övervikt och obesitas/fetma utvecklas på grund av en obalans mellan barnets energiintag och den energi barnet gör av med. Genetiken spelar en viktig roll i denna utveckling vilket betyder att barnet kan vara mer eller mindre känsligt för att gå upp i vikt. Ett och samma intag av kalorier hos två barn kan ge olika viktuppgång, detta kan förenklat kallas för genetisk känslighet hos det barn som går upp mest. Faktorer som mättnadskänsla, aptit, kroppsform och ämnesomsättning påverkas alla av våra gener och det finns en stark ärftlighet även vad gäller barnets benägenhet att utveckla komplikationer till följd av obesitas/fetma. Finska tvillingstudier talar till exempel för att BMI hos tonåringar upp till 80 procent styrs av ärftliga faktorer. 

De gener som är kopplade till obesitas/fetma har inverkan på hur kroppen hanterar energiöverskott i energisparande syfte. Den genetiska uppsättning som i dagens samhälle leder till obesitas/fetma har funnits hos människor i tiotusentals år och har då gynnat människan eftersom bristen på mat i kombination med hög fysisk aktivitet har varit dominerande under människans utveckling. Anlagen för effektivt energiutnyttjande har därmed gynnats genom evolutionens urvalsprocess och dessa anlag är i dag vanliga i alla befolkningsgrupper över hela världen. Däremot leder ett överskott av kalorier och låg förbrukning i vår nutida miljö till utvecklingen av obesitas/fetma. 

Med anledning av ovanstående behöver vissa individer vara mer uppmärksamma på sina livsstilsval. Genom hälsosamma levnadsvanor i form av goda mat- och rörelsevanor går det att förebygga och behandla övervikt och obesitas/fetma hos både barn och vuxna och att få denna typ av förklaring till barnets förutsättningar för att få övervikt eller obesitas/fetma kan minska föräldrars skuldkänslor. Att avlasta föräldrar från skuldkänslor men inte ansvar är en viktig nyckel till en framgångsrik behandling av obesitas/fetma.

Banta inte 

Det är väldigt viktigt att komma ihåg att barn inte ska banta. Om ett barn lever med övervikt är det bra att försöka låta barnet ”växa in” i sin vikt. Målet är då att barnet ska stå stilla i vikt, eller växa mer på längden än det ökar i vikt. På så sätt börjar riktningen på BMI-kurvan att peka åt rätt håll och en hälsosam vikt är möjlig att uppnå på längre sikt. Här är hälsosamma levnadsvanor och föräldrarnas roll viktiga faktorer. För tonåringar med svår obesitas/fetma är målet en långsam viktnedgång. Det går sällan att nå normalvikt, men en tonåring med svår obesitas/fetma som uppnår ett mer aktivt liv och kommer ner till ”bara” övervikt gör betydande långsiktiga hälsovinster. För att nå dessa mål är det viktigt att genom en bestående beteendeförändring få en varaktig balans mellan energiförbrukning och energiintag, det vill säga en hållbar hälsa. Oavsett genetisk känslighet för att utveckla övervikt och obesitas/ifetma gäller att alla går ner i vikt om de lyckas öka energiförbrukningen och/eller minska energiintaget, det vill säga åstadkomma en negativ energibalans.

Hur vanlig är barnobesitas/fetma?

Den första nationella studien om övervikt och obesitas/fetma hos skolbarn publicerades 2011 och visade att 17 procent av barnen hade övervikt varav 3 procent levde med övervikt/fetma. I studien ingick 4 600 barn i åldrarna 7–9 från slumpvis utvalda skolor från hela Sverige. Studien visade skillnader i förekomsten av barn som lever med övervikt och obesitas/fetma i storstadsområden och barn som bor i mindre orter eller på landsbygden. Det gick också att urskilja samband mellan föräldrars utbildningsnivå, i storstadsområdena var fler föräldrar högutbildade jämfört med föräldrar i mindre orter och på landsbygden. 

Från Boris registert: 
"Fetma ökar bland barn och ungdomar i Sverige. Ca 20 – 25% av ungdomar i 10-årsåldern i Sverige är överviktiga och drygt 3% lider av sjukdomen fetma. Barn med fetma utvecklar insulinresistens, blodfettrubbningar och leverpåverkan. Prognosen för barn med fetma och övervikt avseende möjligheten att utan behandling bli normalviktiga som vuxna är idag dålig; ca 80% av de barn som i 6 – 7-årsåldern är överviktiga eller lider av fetma är fortfarande överviktiga eller feta i de sena tonåren.

Tidig fetmautveckling är allvarlig för den framtida hälsan. Medellivslängden sjunker ju tidigare under vuxenåren som fetman har detekterats. Vid BMI 45 vid 20 års ålder sjunker den genomsnittliga kvarvarande levnaden med 13 år. Flera studier styrker också att fetma är en väsentlig faktor för cancerutveckling. Sammanfattningsvis kan man med fog betrakta barn- och ungdomsfetma som en ny folksjukdom."

Läs mer på https://www.e-boris.se/barnfetma/om-barnfetma/

Förälderns roll

Att ge sitt barn bra mat sammankopplas ofta med ett gott föräldraskap och det gör det lätt att tolka in kritik i ett samtal om barns vikt. Samtidigt är övervikt och obesitas/fetma ett stort folkhälsoproblem och laddningen kring matvanor och övervikt som samtalsämne gör att många vuxna inom vård, skola och barnomsorg upplever det svårt att prata med föräldrar om barns hälsa. Alla föräldrar vill väl men olika faktorer påverkar vår livsstil, inte minst bristen på tid och ekonomi och många föräldrar upplever stress i sin föräldraroll.

Svårt att uppskatta vikt

Föräldrar kan bli väldigt förvånande när deras barn visar sig leva med  övervikt eller obesitas/fetma. En europeisk studie av föräldrar med barn i åldrarna 2–9 har visat att varannan förälder till barn som lever med övervikt anser att barnet är normalviktigt. 40 procent av föräldrar till barn som lever med övervikt eller obesitas/fetma oroar sig till och med för att barnet ska bli magert. Föräldrars begränsning i att bedöma vilken vikt barnet verkligen har eller vad som är en hälsosam vikt på barnet, kan ge svårigheter i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

Vad kan jag göra?

Om du är förälder till ett barn som lever med övervikt eller obesitas/fetma och vill få några till tips 

Du som förälder är central i behandlingen eftersom det innebär stora krav att förändra hela familjens livsstil. Det handlar om att föregå med gott exempel, ägna mer tid åt fysisk aktivitet i vardagen och att etablera bra matvanor. Du måste också ta ansvar att sätta gränser för barnet och undvika att belöna med mat eller sötsaker. 

Börja med att gå igenom hur och om era vanor i familjen kan förändras till det bättre. Utgå från nuvarande vanor och kunskap. Sätt delmål i form av små förändringar ni är beredda att göra och en tidpunkt för när dessa ska påbörjas. 

Det underlättar om övriga nätverk runt ditt barn, till exempel mor- och farföräldrar, barnomsorg, skol- och fritidspersonal eller andra som barnet umgås med, är införstådda med att barnet måste ändra livsstil. För dem gäller det att på olika sätt stötta ditt barn och er familj i ert arbete mot nya vanor. 

Skräddarsy era mål och behålla motivationen genom att exempelvis sätta upp många små mål som är relativt lätta att uppnå. Undvik fixering vid vikten och formulera istället positiva beteenden som delmål. Till exempel att äta en viss mängd frukt och grönsaker, godis bara på lördagar, gå i trappor, cykla eller gå till skolan. 

Belöna uppnådda mål, även de små och gör det särskilt tätt i början. Om målen uppnås relativt lätt kan du glesa ut belöningarna och höja svårighetsgraden. Se det som en stege ni ska uppför, kanske kan ni inte klättra hela tiden utan måste ibland ta ett steg ner och stanna där en tid.

Källa: Rikshandboken bhv