Tar du läkemedel för obesitas som inte går på högkostnadsskyddet? Då kan du ha rätt till merkostnadsersättning från Försäkringskassan.

Merkostnadsersättning är till för dig som lever med en funktionsnedsättning som leder till aktivitetsbegränsningar. Obesitas kan räknas som en funktionsnedsättning om sjukdomen leder till hinder i din vardag, och då kan kostnad för läkemedel räknas som en merkostnad. För att du ska kunna ansöka behöver en läkare skriva ett utlåtande.

Obesitas Sverige har tagit fram en guide för att ansöka om merkostnadsersättning från Försäkringskassan. Guiden går igenom vad merkostnadsersättning är, vad som krävs för att du ska ha rätt till ersättningen och hur ansökningsprocessen går till. Du får också tips inför läkarbesöket när du vill att din läkare ska skriva ett utlåtande för att du ska kunna ansöka.

Guiden är enbart för medlemmar i Obesitas Sverige. Medlemskap kostar 50 kronor om året. Om du inte redan är medlem kan du enkelt bli det. På hobs.se/blimedlem finns information om hur du gör. När du har blivit medlem kan du maila till info@hobs.se så skickar vi guiden till dig.

Det finns även en inspelad föreläsning där vi presenterar guiden. Denna får du också tillgång till som medlem.

Här finns information om merkostnadsersättning på Försäkringskassans hemsida: https://www.forsakringskassan.se/privatperson/funktionsnedsattning/merkostnadsersattning-for-vuxna

Det har kommit till Obesitas Sveriges kännedom att Region Örebros medicinska ledning för primärvården har gått ut med information till läkarna i regionen att de inte ska skriva intyg för merkostnadsersättning för läkemedel för obesitas.

Bakgrunden är att en patient som har en funktionsnedsättning och merkostnader till följd av den, till exempel för läkemedel som inte går på högkostnadsskyddet, kan få merkostnadsersättning från Försäkringskassan. För att få detta krävs ett läkarintyg, och det är alltså sådana som läkarna i Region Örebro nu uppmanas att inte skriva till patienter med obesitas.

Anledningen är att obesitas inte anses vara en funktionsnedsättning och inte leder till aktivitetsbegränsningar. Vi är starkt kritiska till denna rekommendation. Alla som har kunskap och erfarenhet av patientgruppen vet att obesitas kan leda till många aktivitetsbegränsningar. Det kan till exempel handla om att man inte kan leka med sina barn, att man inte kan gå upp för trappor eller inte kan ta på sig strumporna eller knyta skorna. Detta är tydliga aktivitetsbegränsningar till följd av en funktionsnedsättning.

Det har också framkommit att läkare i Region Örebro har uppmanats att vara mycket restriktiva med att skriva ut läkemedel med GLP-1 RA för obesitas. Detta gäller bland annat Ozempic, som är ett diabetesläkemedel som det är brist på, men enligt vad Obesitas Sverige erfar tolkar flera läkare uppmaningen som att de inte heller ska skriva ut Saxenda, ett läkemedel som är till för just patienter med obesitas och som det inte är brist på. En patient fick besked från sin vårdcentral om att man inte alls skriver ut läkemedel som inte går på högkostnadsskyddet. Detta leder i praktiken till att patienter inte får tillgång till evidensbaserade och effektiva läkemedel. 

Dessutom nekas patienter utredning för obesitas, med konsekvensen att de inte blir remitterade till Överviktsenheten för fortsatt utredning. Detta innebär att de inte heller får tillgång till obesitaskirurgi. Patienter som vänder sig till vården i regionen och säger att de behöver hjälp med vikten blir hänvisade till privata vårdgivare. 

Patienter med obesitas i Örebro län får alltså inte läkemedel utskrivna, och deras tillgång till kirurgi är kraftigt begränsad genom att deras obesitas över huvud taget inte utreds. Obesitas Sverige ser mycket allvarligt på att patienter med obesitas nekas rätten att få vara så friska som möjligt i sin kroniska sjukdom.

En vanlig uppfattning i samhället är att patienter med obesitas inte behöver behandling, utan att de bara behöver “äta mindre och röra sig mer”. Obesitas ses som ett problem som patienten ska lösa själv genom viljestyrka. Vi som har kunskap om den kroniska och komplexa sjukdomen obesitas vet att det inte fungerar så. Patienter med obesitas har rätt till jämlik vård och vi ser mycket allvarligt på att de inte får vård i Region Örebro.

Obesitas Sverige uppmanar Region Örebro att omedelbart se över rekommendationen.

Är du patient i Region Örebro och har drabbats av rekommendationen? Kontakta gärna Obesitas Sverige på info@hobs.se.

Idag publicerade Aftonbladet Debatt Obesitas Sveriges slutreplik angående Läkemedelsverkets agerande kring bristen på Ozempic.

Som patientföreträdare måste vi reagera när Läkemedelsverket agerar på ett sätt som ytterligare spär på stigmatiseringen och diskrimineringen av en redan mycket utsatt grupp.

Det senaste året har Obesitas Sverige genomfört två enkätundersökningar om hur patienter med övervikt och obesitas bemöts inom vården och på apoteket. Av 1 554 svarande patienter uppger tre av fyra att de har upplevt ett dåligt bemötande på grund av sin kroppsstorlek när de sökt vård.

Hela fyra av tio patienter har fått ett dåligt bemötande när de hämtat ut den medicin de fått föreskriven av sin läkare. Detta gäller även läkemedel som är specifikt avsedda för obesitas.

Vi ser gång på gång att kunskapen om sjukdomen obesitas är oacceptabelt låg hos såväl vårdpersonal som apotekspersonal. 

Även Socialstyrelsen lyfter i de nationella riktlinjerna för vård vid obesitas problemet med stigmatiserande bemötande och påtalar behovet av kompetensutveckling av personal i hela hälso- och sjukvårdssektorn.

Vi förväntar oss att en myndighet som Läkemedelsverket använder mer effektiva kanaler för att ge vägledning till enskilda läkare än att sprida en debattartikel som kan förvärra situationen för våra patienter och skapa motsättningar mellan olika patientgrupper.

Vi ser också hur media som lyft debattartikeln förmedlat en bild av att personer som bara vill bli smalare stjäl medicin från verkligt sjuka patienter.

Trots att Läkemedelsverkets inte avsåg att peka ut en patientgrupp som syndabockar, ser vi i vår dagliga kontakt med patienterna att det är den upplevda effekten.

Läs läkemedelsverkets replik på vår debattartikel här

Det senaste året har vi gång på gång fått uppleva hur patienter med obesitas skuldbeläggs för att de anses ta läkemedel från patienter med typ 2-diabetes. Nu har Socialstyrelsen äntligen kartlagt vem som hämtar ut det omskrivna läkemedlet Ozempic och resultatet beskrivs som överraskande.

Bakgrunden är att det råder brist på Ozempic och liknande läkemedel. Dessa läkemedel är avsedda för diabetes typ 2, men kan även skrivas ut off label för obesitas om en läkare bedömer att det är lämpligt. Vi har haft en rent ut sagt hemsk retorik i mediedebatten där det skapats ett narrativ om att det är patienter med obesitas som gör att patienter med typ 2-diabetes inte får tillgång till sina läkemedel. Två patientgrupper har ställts mot varandra och patienterna med obesitas ses som skurkarna, ibland refererade till som “lyxbantare” som “stjäl” medicin från patienter som är sjuka “på riktigt”.

Vi på Riksförbundet Obesitas Sverige har försökt att bemöta den här retoriken och ifrågasätta vilka som har tolkningsföreträde i debatten, men utan att nå fram. Vi hävdar att patienter med obesitas och deras perspektiv behöver höras, men om detta har det varit anmärkningsvärt tyst.

Nu kommer Socialstyrelsens kartläggning som visar att det inte är patienter med obesitas som är den stora anledningen till bristen på Ozempic. Läkemedlet hämtas främst ut av patienter med just diabetes typ 2. “Utifrån den samhällsdebatt som pågått, att patienter med diabetes inte får sina läkemedel och att andra patienter tar deras läkemedel, så var det en viss överraskning”, säger Maria State, enhetschef på Socialstyrelsen.

Läkemedelsverket är en myndighet som vid flera tillfällen har uttalat sig i frågan och publicerat en skarp debattartikel där de lyfter fram att man som läkare inte bör skriva ut Ozempic till fel patientgrupp. Det är viktigt att de som är sjuka får tillgång till sitt läkemedel, enligt Läkemedelsverket.

Vi på Obesitas Sverige anser att det är helt oacceptabelt att Läkemedelsverket som myndighet gör denna typ av uttalanden, och utan tillgång till fakta förutsätter att det är patienter som inte är sjuka som är orsaken till att sjuka patienter inte får tillgång till sina läkemedel. Vi har en lagstiftning som ger läkare rätten att förskriva ett läkemedel off label utifrån sin kliniska bedömning av patientens tillstånd. Detta har läkemedelsverket försökt påverka, och utifrån vilken grund? Medias rapportering? Patienter med obesitas har gjorts till syndabockar i debatten när det gäller läkemedelsbristen och Läkemedelsverket spär på detta.

Ett annat problem med Läkemedelsverkets resonemang är att de helt bortser från att obesitas är en komplex kronisk sjukdom. När en patient med obesitas får Ozempic utskrivet går inte läkemedlet till en person som är frisk och inte behöver läkemedlet.

Dessutom verkar Läkemedelsverket helt ha missat att en av de nya rekommendationerna för behandling av typ 2-diabetes är viktnedgång, och att 80% av alla med typ 2-diabetes även lever med diagnosen obesitas. Alltså, läkaren som behandlar patienten med typ 2-diabetes skriver förmodligen ofta ut Ozempic för att patienten med typ 2-diabetes ska nå en hälsosammare vikt. Patienter med obesitas som inte redan har diabetes löper dessutom stor risk att utveckla det.

Det är anmärkningsvärt att en myndighet som Läkemedelsverket har agerat som de gjort. Vi på Obesitas Sverige kan inte annat än att tolka det här som en stor och allvarlig kunskapsbrist hos en mycket viktig myndighet.

Vad många inte heller verkar känna till är att den verksamma substansen i Ozempic är exakt densamma som i obesitasläkemedlet Wegovy. Den enda skillnaden är att det är en lägre dos i Ozempic. Varken Ozempic eller Wegovy ingår i högkostnadsskyddet för en patient med obesitas, men Wegovy kostar i genomsnitt 3800 kronor i månaden, att jämföra med en kostnad på cirka 1100 kronor i månaden för Ozempic.

Att läkemedel för obesitas inte ingår i högkostnadsskyddet gör tillgången till behandling till en klassfråga. Samtidigt som vi vet att socioekonomiskt utsatta människor drabbas av obesitas i högre utsträckning. Detta beror på att obesitas är en sjukdom som påverkas av faktorer som stress, sömn, psykisk ohälsa, utbildningsnivå och funktionsvariation.

Obesitas är idag en av våra största folksjukdomar som allt fler insjuknar i. Det är hög tid att ansvariga myndigheter, såsom Läkemedelsverket, tar ansvar för att patienter med obesitas, precis som andra patientgrupper, får tillgång till evidensbaserad, jämlik och subventionerad behandling.

Reklamombudsmannen har meddelat att Pressbyråns godisreklam inte strider mot kravet på socialt och yrkesmässigt ansvar.

Pressbyrån har haft en reklam med bilder på gravidmagar och godis. På en av affischerna stod det: “Hej! Alla kan bli sugna på snacks. Men om man vill ha riktig expertis i frågan, vänder man sig förstås till några blivande mammor.” Viktuppgång under graviditet är något som många drabbas av och därför är det extra viktigt att äta hälsosamt. Att Pressbyrån väljer att skämta om det här, och i reklamen fokusera på en grupp där många kämpar med vikten, är ansvarslöst. På grund av detta har Obesitas Sverige anmält Pressbyråns reklam till Reklamombudsmannen. Även Dietisternas Riksförbund har anmält reklamen.

Reklamombudsmannen väljer att fria reklamen. De går på Pressbyråns linje: “Det är annonsörens uppfattning att konsumenter som utgör både Sveriges befolkning och blivande mammor är kapabla att fatta egna beslut gällande vilka livsmedel de konsumerar.”

De senaste decennierna har andelen personer i Sverige som lever med övervikt eller obesitas ökat kraftigt. Detta beror på att vi lever i ett samhälle med en betydligt större tillgång till ohälsosamma livsmedel och där en stor del av befolkningen även är mer stillasittande. Det beror inte på att individer idag är mindre “kapabla att fatta egna beslut”, utan det beror på omgivningen. Det blir allt svårare att hålla vikten och här behöver även företag ta ansvar.

Att framställa obesitas som något som handlar om individens karaktär och moral, att det skulle handla om att göra dåliga val, är stigmatiserande. Denna bild skadar personer som lever med den kroniska och komplexa sjukdomen obesitas, bland annat genom att de får ett dåligt bemötande och blir utsatta för mobbning. 

Vad annonsören inte heller tycks förstå är att olika grupper i samhället drabbas av obesitas i olika hög utsträckning. Socioekonomiskt utsatta människor drabbas i högre utsträckning. Beror det på att dessa är mindre “kapabla att fatta egna beslut”? Nej, självklart inte. Obesitas är en sjukdom som beror på faktorer som stress, sömn, psykisk ohälsa, utbildningsnivå och funktionsvariation. När vi reducerar obesitas till en fråga om individens förmåga att fatta beslut är det inga smickrande saker vi insinuerar om de socialt utsatta människor som i högre utsträckning lever med sjukdomen. 

Vidare står det: “Annonsören ger inga rekommendationer och moraliserar inte över kunders kostval utan visar istället i kampanjen upp att det finns något för alla.” Att påstå att man inte “moraliserar” utan låter individen fritt välja är att totalt ignorera de ojämlika förhållanden som ligger bakom att obesitas framför allt drabbar utsatta människor. 

Reklamombudsmannens bedömning vittnar också om den fördomsfulla bild som finns av personer med obesitas. När det gäller reklam om till exempel spel, tobak och alkohol förväntas annonsören ta socialt ansvar. Här ses det som självklart att det är mer komplext än att individen kan göra ett klokt val att spela måttligt. Men när vi talar om obesitas finns de sociala faktorerna över huvud taget inte med. Allt görs till en fråga om individens val. Detta visar tydligt att Reklamombudsmannen inte har kunskap om sjukdomen obesitas. 

I Sverige år 2024 är frågan om hälsa och tillgång till vård mer än bara en medicinsk angelägenhet – det är en fråga om rättvisa och jämlikhet. Detta gäller i synnerhet de 1,4 miljoner svenskar som lever med eller riskerar att utveckla obesitas. Trots att obesitas är en kronisk sjukdom förväntas den som drabbas i hög grad att själv bekosta sin behandling.

Enligt en undersökning utförd av Riksförbundet Obesitas Sverige (tidigare HOBS) har endast 43% av patienterna med obesitas som besvarat enkäten fått information eller erbjudande om behandling.

Detta är oacceptabelt. Undersökningen visar att 8 av 10 patienter inte har något emot att deras vårdgivare lyfter frågan om deras vikt, så länge det sker på ett respektfullt och stödjande sätt. Istället möts de ofta av fördomsfulla attityder och nedlåtande kommentarer som inte bara är kränkande utan också underminerar deras rätt till vård och respekt.

Patienter med obesitas behandlas ofta med förakt och får höra enkla råd som att "äta mindre och röra sig mer", utan att deras individuella behov tas hänsyn till. Det finns en djupt rotad missuppfattning, både inom samhället och vården, att obesitas är ett resultat av bristande viljestyrka och avsaknad av disciplin. Detta är en skadlig attityd som förnekar patienterna den vård och det stöd de har rätt till.

Det är viktigt att förstå att obesitas inte bara är en fråga om ett högre BMI, utan en komplex sjukdom med många faktorer inblandade. Det är inte rimligt att förvänta sig att patienten ska kunna lösa det på egen hand. Det är dags att börja se obesitas för vad det verkligen är – ett medicinsk tillstånd som kräver professionell vård och behandling.

Dessutom förvärrar situationen den ekonomiska ojämlikheten ytterligare. Bara ett fåtal obesitaspatienter får statligt subventionerad kirurgi varje år, medan många tvingas vända sig till privata kliniker och betala för sina egna behandlingar. De höga kostnaderna för läkemedel och operationer gör att behandling blir oåtkomlig för många, vilket i sin tur leder till ökade klyftor mellan de som har råd och de som inte har det.

Det är hög tid att våra beslutsfattare tar sitt ansvar och agerar för att säkerställa att alla människor, oavsett ekonomisk ställning, har tillgång till den vård och behandling de behöver. Vi kan inte längre acceptera att behandling av obesitas är en klassfråga. Det är dags att omforma vården så att den blir mer rättvis, inkluderande och respektfull mot alla patienter.

Läs hela rapporten här.

I en artikel publicerad i DN den 19 februari kan vi läsa om patienten Nadja som inte fick obesitasläkemedlet Saxenda utskrivet av sin läkare. Läkaren motiverar detta med att det inte är rättvist att förskriva läkemedlet då det inte är subventionerat och alla därför inte har råd med det.

Läkaren hänvisar till att Region Jönköpings läkemedelskommitté i en rekommendation skriver: “Det kan uppstå en ojämlikhet i samhället då läkemedlet inte ingår i läkemedelsförmånen, vilket gör att de som har råd att betala läkemedlet kan få det men att de som inte har råd inte får det.”

Vi på Obesitas Sverige är starkt kritiska till detta och anser att det är djupt oetiskt att inte informera den enskilda patienten om vilka evidensbaserade behandlingsmetoder som finns att tillgå, och ge patienten själv makten att fatta beslut kring om behandlingen är ett alternativ eller inte.

Obesitas är en kronisk sjukdom med komplexa bakomliggande orsaker. Det är läkarens primära uppgift är att se till att den enskilda patienten får tillgång till evidensbaserad behandling som gör det möjligt för patienten att vara så symtomfri som möjligt i sin kroniska sjukdom.

Region Jönköpings läkemedelskommitté har valt att låta ett politiskt motiverat beslut påverka det enskilda vårdmötet och därigenom nekat en patient att få tillgång till ett läkemedel som har hög evidens som behandlingsmetod.

Konsekvensen av detta är att kroniskt sjuka patienter istället hänvisas till icke evidensbaserad egenbehandling, ofta till höga kostnader. Alternativt att patienter istället söker sig till privata aktörer som off label förskriver läkemedel som inte primärt är avsedda för obesitas, vilket i sin tur kan leda till en brist på dessa.

Naturligtvis är jämlikhet viktigt. Vi på Obesitas Sverige driver frågan om jämlik vård som en av våra huvudfrågor. Men jämlikhet bör handla om att de som idag inte har tillgång till evidensbaserad behandling ska få det, inte att vi ska ta bort tillgången från dem som i dagsläget har tillgång. Jämlikhetsarbete bör handla om att människor ska få det bättre, inte att alla ska ha det lika dåligt genom att de står utan evidensbaserad behandling.

Nadja behöver en operation på grund av smärta i rygg och knän, men hon nekas operation på grund av att hon väger för mycket. Hon har försökt gå ner i vikt på egen hand men inte nått hela den väg som krävs för en operation. Hon har varit sjukskriven för smärtorna i tre år och vill återgå i arbete. Nu nekas hon alltså behandling av sin läkare, med argumentet att det inte vore rättvist om hon fick denna behandling. Vi på Obesitas Sverige har svårt att se hur samhället blir bättre och mer rättvist av att Nadja inte får vård.

Det är inte bara i Region Jönköping som man resonerar såhär. Vi på Obesitas Sverige blir ofta kontaktade av patienter som inte får obesitasläkemedel utskrivna av sin läkare. Obesitas är en komplex kronisk sjukdom med allvarliga hälsoeffekter, och behandlingsalternativen är i dagsläget få. Vi bör sträva efter att så många patienter som möjligt som vill ha behandling ska få det. Det innebär dels att arbeta för jämlik tillgång till behandling. Obesitasbehandling ska inte vara en klassfråga, men det är det tyvärr idag. Det innebär också att de patienter som har råd att betala för sin behandling, som Nadja, ska få lov att göra det.

En annan vanlig motivering till att läkare inte vill skriva ut läkemedel för obesitas är att de inte är subventionerade. Detta tolkar läkarna som att läkemedlet inte är bra. När Obesitas Sverige var med i Socialstyrelsens arbete med de nationella riktlinjerna för obesitasvård arbetade vi för att bland annat Saxenda skulle skrivas in som en rekommenderad behandling då det finns en hög evidsen.

Vi varnade för att läkare annars skulle tolka det som att det inte är ett bra läkemedel. Men Saxenda togs inte upp i riktlinjerna, och nu ser vi konsekvenser av det. Patienter blir utan behandling. Detta leder dels till ett stort lidande för patienten, och dels för kostnader för samhället när patienter inte kan arbeta och utvecklar följdsjukdomar.

Obesitas Sverige arbetar ständigt för en jämlik vård, men att hävda att jämlik vård skulle innebära att färre patienter får tillgång till evidensbaserad behandling är att missförstå vad jämlik vård handlar om.

En av våra viktigaste frågor är att patienter med obesitas, precis som patienter med till exempel diabetes typ-2, ska ha rätt till subventionerad behandling. I väntan på den förändringen kräver vi att läkare fortsätter att informera patienter om de evidensbaserade behandlingar som finns att tillgå och att den enskilda patienten själv ges makten att fatta beslut kring om den privata ekonomin tillåter ett visst behandlingsalternativ. 

En ny rapport visar att patienter med obesitas ofta blir starkt ifrågasatta av apotekspersonal kring om deras diagnos verkligen kräver läkemedelsbehandling och ibland till och med nekas att få hämta ut den medicin som deras läkare förskrivit.

Ta del av rapporten här

Den 19 februari släpper Obesitas Sverige (tidigare Riksförbundet HOBS) en ny rapport som belyser allvarliga brister i apotekspersonals bemötande av patienter med obesitas. Enkätundersökningen som ligger till grund för rapporten visar på såväl okunskap som fördomar om diagnosen obesitas.

Av de som svarat på enkäten har 4 av 10 upplevt ett dåligt bemötande och 5 av 10 är rädda för att de ska få ett dåligt bemötande när de besöker apoteket för att hämta ut sin medicin.

 - Med rapporten önskar Obesitas Sverige lyfta det allvarliga problemet med att många patienter med obesitas upplever ett stigmatiserande bemötande i samband med att de ska hämta ut sina mediciner mot obesitas på apoteket. Det är vår förhoppning att rapporten ska bidra till ett viktigt samtal och ett mer positivt bemötande av en redan mycket utsatt patientgrupp, säger Jenny Vinglid, generalsekreterare på Obesitas Sverige.

I rapporten framgår att apotekspersonal både uttrycker tvivel kring behovet av läkemedelsbehandling och erbjuder oönskade råd om viktnedgång på andra sätt än med läkemedel. Det är också vanligt förekommande att två patientgrupper ställs mot varandra och att patienter med obesitas skuldbeläggs för att de tar läkemedel från patienter med typ 2-diabetes. I vissa fall har apotekspersonal också nekat patienter att hämta ut den medicin som en läkare förskrivit.

Obesitas Sveriges slutsats är att det finns ett behov av att utbilda apotekspersonal om diagnosen obesitas och viktstigma samt om icke-stigmatiserande bemötande. Vidare önskar vi en översyn av högkostnadsskyddet för att säkerställa jämlik tillgång till medicin oavsett bostadsort och ekonomiska förutsättningar.

Fakta om obesitas

Obesitas är en kronisk sjukdom, med komplexa bakomliggande faktorer, som kräver behandling för att inte patienten ska riskera att utveckla allvarliga följdsjukdomar såsom typ 2-diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Förutom stort mänskligt lidande medför obesitas också stora kostnader på samhällsnivå.

Under året som har gått har vi gång på gång fått ta del av rapportering i media som berättar om hur personer som “bara vill gå ner i vikt” tar medicin från patienter med den kroniska sjukdomen typ 2-diabetes. Nu har även Läkemedelsverket publicerat en debattartikel med rubriken “Förskriv inte diabetesläkemedel för viktnedgång”. 

Vad som helt missas i debatten är att även obesitas är en komplex och kronisk sjukdom och att patienter som lever med obesitas, precis som patienter med typ 2-diabetes, har rätt till en evidensbaserad och jämlik vård och att få vara så symtomfria som möjligt i sin kroniska sjukdom.

Den text Läkemedelsverket publicerat bidrar till att öka stigmatiseringen av en redan utsatt grupp som upplever omfattande diskriminering både i kontakten med vården och i samhället i stort. Två patientgrupper med kroniska sjukdomar ställs mot varandra och gång på gång värderas den ena gruppen högre.

70-80 procent av patienter med typ 2-diabetes har även diagnosen obesitas och de flesta har först haft obesitas och sedan utvecklat följdsjukdomen typ 2-diabetes. Personer som lider av obesitas löper stor risk för att utveckla såväl typ 2-diabetes som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och andra allvarliga följdsjukdomar om de inte får behandling mot obesitas.

Det finns en allmänt spridd uppfattning att patienter med obesitas bara kan välja att “äta mindre och röra sig mer” så är problemet löst. I den pågående debatten finns en outtalad, men tydlig attityd att patienter med obesitas egentligen får skylla sig själva och därmed inte har samma rätt till vård som andra patienter med kroniska sjukdomar. Men all forskning visar att de bakomliggande orsakerna till obesitas är komplexa och att patienten behöver stöd från vården och behandling.

En annan djupt rotad missuppfattning är att behandling av obesitas handlar om att patienten vill bli smal. Men det handlar inte om utseende utan om hälsa! Precis som andra patienter med kroniska sjukdomar vill patienter med obesitas få må så bra som möjligt i sin kroniska sjukdom.

HOBS har i flera år flaggat för att Sverige inte har en jämlik och fungerande vård för patienter med obesitas och att vår patientgrupp ofta nekas vård. Vi har också påtalat att behandling av obesitas i Sverige är en klassfråga där många patienter själva lägger stora summor på läkemedel då de inte är subventionerade.

Ozempic är ett diabetesläkemedel som är subventionerat för patienter med diabetes, men som patienter med obesitas vid så kallad off label-förskrivning får betala 1050 kronor per månad för. Exakt samma läkemedel, men i lite högre dos, är under namnet Wegovy godkänt för behandling av obesitas. Men det är inte subventionerat och kostar en patient med obesitas 3600 kronor i månaden, vilket gör det orimligt att hänvisa till det som ett alternativ.

Vi är medvetna om den utsatthet det innebär att ett läkemedel är restnoterat. Men det rimliga sättet att hantera situationen är att titta på lösningar, inte att offentligt gå ut och ställa två allvarligt kroniskt sjuka patientgrupper mot varandra.

Istället för att ytterligare stigmatisera patienter med obesitas bör Läkemedelsverket fokusera på att så snart som möjligt få in fler godkända läkemedel för både typ 2-diabetes och obesitas på den svenska marknaden. Läkemedelsverket bör också tillsammans med andra myndigheter titta på fler subventionerade läkemedel för båda patientgrupperna. Det finns ett flertal läkemedel som idag är godkända i andra länder, men inte i Sverige.

HOBS förväntar sig att ansvariga beslutsfattare och myndigheter ser till att patienter med obesitas, precis som alla andra patientgrupper med kroniska sjukdomar, får tillgång till en jämlik, evidensbaserad och subventionerad vård.

Pressmeddelande från Läkemedelsverket: https://www.lakemedelsverket.se/sv/nyheter/forskriv-inte-diabeteslakemedel-for-viktnedgang

Debattartikel i Läkartidningen: https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2023/12/forskriv-glp-1-receptoragonister-endast-pa-godkand-indikation/