.png)
I slutet av 2022 sände Ica en reklamfilm som nu har fällts av Reklamombudsmannen. Många tittare anmälde reklamen, då de upplevde att den spädde på en stereotyp bild av personer med ett högre BMI.Även HOBS fick ta emot många mejl och samtal från ledsna och arga medlemmar och vi tog direkt kontakt med Ica för att förmedla HOBS och medlemmarnas syn.
Tyvärr är detta inget unikt för Ica utan vi ser varje dag hur stora vinstdrivande företag i sin marknadsföring spär på fördomar som finns mot personer med ett högre BMI. Man ser inte sin roll och tar inte ansvar för att motverka den felaktiga bild som förmedlas som är baserad på fördomar.
Detta sker varje vecka i media. Vi ser det till exempel i hur artiklar om övervikt eller obesitas bildsätts med en närbild på en stor mage med en påse chips framför eller en mun full med godis. Detta är stigmatiserande bilder som förstärker fördomar.
I populärkulturen beskrivs ofta personer med ett högre BMI som korkade eller lata. Vi vet att de här bilderna har betydelse och att diskriminering är vanligt. Det är till exempel svårare att få ett jobb om du har ett högre BMI. Även inom vården ser vi ett dåligt bemötande av personer med ett högre BMI, baserat på fördomar.
HOBS har i snart 30 år arbetat aktivt med att belysa och motverka denna stigmatisering. Vi har sett en viss förbättring, men ändå blir det fel, gång på gång. Vi är därför glada för att Reklamombudsmannen i det fallet valde att fälla reklamen.
Du som arbete inom reklam och media och önskar boka en föreläsning eller utbildning om icke-stigmatiserande kommunikation är välkommen att mejla info@hobs.se.
PCOS ger symptom som oregelbundna menstruationer, besvärande hårväxt, akne, infertilitet och viktuppgång.
Under 2022 genomförde HOBS en undersökning om PCOS ur ett patientperspektiv. Det framkom att patienterna upplever att deras PCOS orsakar ett stort lidande för dem. De mår framför allt dåligt av viktuppgången och den generande hårväxten, och många som inte kan bli gravida mår mycket dåligt över detta. Många som inte kan bli gravida blir dessutom nekade fertilitetsbehandling för att de har ett för högt BMI.
Trots detta lidande blir patienterna bemötta av vården som om PCOS vore något litet, och beskedet om diagnosen ges på ett icke-empatiskt sätt. Ofta får patienten ingen information om syndromet utan får höra att hen ska “gå hem och söka på nätet”. Det är också vanligt att patienten inte får någon behandling. Patienten får höra att hen behöver gå ner i vikt och att det kommer att göra att hen mår bättre, men hen får ingen hjälp med viktnedgång av vården.
PCOS betraktas därmed som ett problem som patienten enkelt kan lösa själv genom att välja att gå ner i vikt, istället för att det ses som en diagnos vården bör behandla. Skulden för syndromet läggs på patienten. Undersökningen visar tydligt att det finns en okunskap om såväl PCOS som övervikt och obesitas inom vården.
Du kan läsa HOBS rapport om PCOS här. Över 1000 patienter har svarat på vår enkät och 10 har intervjuats. Rapporten bygger på deras erfarenheter.
Programmet Biggest Loser är tillbaka i TV4s tablå och efter att ha tagit del av de två första avsnitten ser HOBS ett behov av att starkt markera mot ett program som gör underhållning av en komplex och kronisk sjukdom.
Kan vi ens föreställa oss att detta skulle kunna göras med någon annan diagnos? Biggest Loser cementerar alla de fördomar som patienter med diagnosen obesitas dagligen möts av i samhället, och tyvärr ofta även inom vården. Diagnosen framställs som självförvållad och beror på brist på viljestyrka och motivation. Den drabbade beskrivs som okunnig och i behov av någon som är bättre vetande och kan tala hen till rätta och visa vägen.
Vi ser en läkare som använder ett starkt kritiskt och ifrågasättande tilltal till deltagarna, som dessutom står avklädda i stark belysning uppe på en våg, i motsats till läkaren som är iklädd professionens vita läkarrock vilket ytterligare förstärker maktobalansen.
Läkaren beskriver riskerna med deltagarnas diagnos på ett sätt som går helt emot de läkaretiska principerna. Även om vi inser att detta är en överenskommelse som gjorts med deltagarna framgår detta inte i programmet. Tvärtom legitimerar det ett nedlåtande sätt att se på och tala till en patientgrupp som lider stort.
En av HOBS grundfrågor är att alla patienter ska bli bemötta med respekt och behandlade på ett sätt som stärker deras självtillit. Biggest Loser visar på motsatsen.
Obesitas är en diagnos som har komplexa orsaker; genetik, stress, sömnstörning, psykisk ohälsa, trauma och socioekonomisk status är bara några av de bakomliggande orsakerna till varför vissa personer utvecklar obesitas.
Det är tydligt att flera av deltagarna i programmet upplevt trauma och psykisk ohälsa, men trots att detta lyfts blir slutsatsen återigen att det handlar om brist på disciplin och motivation som gör att dessa människor valt att “äta sina känslor” istället för att ta tag i sina liv.
Vi ser hur en av deltagarna avslöjar läkarens fördomar när hon beskriver sig själv som en glad person. Hon är helt medveten om riskerna med sitt höga bmi, men tänker inte låta det påverka hennes humör och inställning till livet. Det kan läkaren inte acceptera utan han blir frustrerad och arg och verkar tolka det som att hon inte bryr sig om sin hälsa.
Detta visar på läkarens fördomar mot personer med svår obesitas. De ska inte vara glada, istället ska de tydligt visa att de mår dåligt och att de är oroliga för riskerna. Detta är också fördomar som denna patientgrupp ständigt möts av i samhället.
Deltagaren ifrågasätter och utmanar stereotyperna när hon säger att han inte behöver bli arg, att han kan tala till henne som en vanlig människa, att hon är inte dum, hon är väl införstådd med riskerna med sitt höga bmi och det är därför hon vill få hjälp att skapa en förändring.
Men istället för att lyssna till hennes legitima ifrågasättande vänds det mot henne. Hon får träffa en psykoterapeut som menar att problemet är hennes eget och att det handlar om att hon fastnar i sina känslor. I en scen, som på många sätt för tankarna till gaslighting, ska psykoterapeuten tala henne tillrätta och få henne att stanna kvar. Deltagaren gör det enda sunda i situationen och väljer att lämna en sjuk och skadlig miljö. Även detta vänds mot henne och läkaren argumenterar för att det handlar om att hon inte var redo för förändringen. Inte ett spår av självrannsakan eller ifrågasättande av sitt eget agerande från den upphöjda positionen.
Till detta kommer att vi från forskningen vet att den typen av viktminskningsprogram som används inom Biggest Loser sällan, faktiskt så gott som aldrig, fungerar. HOBS bad Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog, docent, Regionalt obesitascentrum och enheten för klinisk nutrition vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, sammanfatta den forskning som finns på området. Du kan läsa hennes text HÄR.
Text: Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog, docent, Regionalt obesitascentrum och enheten för klinisk nutrition vid Sahlgrenska universitetssjukhuset
Med anledning av att en ny säsong av svenska Biggest Loser-tävlingen (BL-t) börjat finns det skäl att se vad forskningen publicerat kring denna tävling.
Den aktuella forskningen baseras på den amerikanska versionen av programmet som också är programmets original. Det innebär att det är oklart huruvida detta urval av forskningen kring BL-t och dess resultat som presenteras i denna text kan generaliseras att gälla den svenska versionen av Biggest Loser-tävlingen.
Biggest Loser-tävlingen hade premiär 2004 i USA där programmet är ett i raden av lifestyle transformation reality-TV som handlar om obesitas (1). Tävlingen har som övergripande syfte att personer med svår obesitas minskar i vikt genom att utöva daglig hård fysisk aktivitet och en energirestriktiv kost, vid avskilt boende på en ranch i Kalifornien. Den person som uppnår störst procentuell viktminskning vinner tävlingen och får 250 000 amerikanska dollars (1).
I den svenska versionen ingår samma delar av avskilt boende under en tidsperiod, daglig hård fysisk aktivitet, energirestriktiv kost och tävlingsmomentet om störst procentuell viktminskning. Vinstsumman är 250 000 kronor.
Den person som varje vecka uppnått minst procentuell viktminskning får avbryta tävlingen och åka hem. I reklam för programmet uppges att det ”inte bara en kost- och träningsresa, det är även en mental resa.”. Man fokuserar även mer på deltagarnas välmående i 2023 års upplaga av BL-t.
Producenterna för den amerikanska originalet av BL-t menar att programmet verkar för hälsosamma levnadsvanor och att uppmuntra personer med obesitas att minska i vikt (1). Dessa anspråk torde vara rimliga om programmet ger kunskap om kostens roll vid viktminskning, effekt av fysisk aktivitet på vikt och hälsa samt information om sjukdomen obesitas och hur fysiologiska, psykologiska, sociala, genetiska, beteendemässiga samt ytterligare en lång rad faktorer interagerar med varandra och påverkar möjligheter att minska eller kontrollera vikten. Det verkar som om man kommit fram till att nackdelarna med Biggest Loser överväger fördelarna (1, 2).
I den svenska versionen av BL-t 2023 övervakas deltagarnas hälsa av legitimerad läkare, utbildad personlig tränare ger stöd och peppning under fysisk aktivitetspassen, dietist leder kostförändringen under tävlingens gång och psykoterapeut leder samtal om deltagarnas psykiska mående, arbete för beteendeförändring och förändrade tankemönster.
James O. Hill menar att BL-t marknadsför en orealistisk viktminskningsmetod som är ohållbar i längden (2). Det krävs hårt och konsekvent arbete över lång tid för att uppnå och bibehålla 10-15% viktminskning (2, 3). Den genomsnittliga viktminskningen som deltagarna erhåller per vecka kan leda till orealistiska förväntningar av tittarna av programmet, men kan också leda till att anti-obesitas attityder förstärks, exempelvis: ”Om de lyckas minska i vikt varför gör inte alla personer med obesitas samma sak som de gör?” (4).
Personer som är oroade över sin vikt tittar i högre grad på Biggest Loser och liknande program och uppfattar i högre grad att kroppsvikten som kontrollerbar (4) och att den som har viljestyrkan att minska i vikt kan göra det (2). Uppfattningen om att vikten är kontrollerbar av individen (eng. internal locus of weight control) spelar en avgörande roll i stigmatiseringen av personer med obesitas (1).
Det kan också innebära att man lägger ansvaret på den enskilda individen som ansvarig för sin egen vikt genom överintag av mat respektive stillasittande, när forskning visar att det är komplexa och interagerande samband som påverkar den enskildes förutsättningar att hålla vikten, minska eller öka i vikt.
Klos och medarbetare gjorde en systematisk innehållsanalys av 66 avsnitt av säsongerna 10 till 13 av den amerikanska BL-t (5). Under ett avsnitt var 85,2% av tiden relaterad till hård fysisk aktivitet, 13,5% handlade om kost och 1,2% handlade om annat. Från detta kan man få uppfattningen att fysisk aktivitet är den huvudsakliga faktorn för viktminskning och att vad man äter har mindre betydelse (5). Den aktuella forskningen säger att man inte kan minska i vikt med fysisk aktivitet och att energiintagsrestriktionen är avgörande. Det innebär att tittarna kan få en skev och osann bild om vad som krävs för viktminskning. Om denna innehållsanalys är applicerbar på 2023 års svenska version av Biggest Loser är inte känt och behöver i så fall studeras.
Det är även möjligt att BL-tävlingens tittare tror att man kan tala nedsättande om personer med obesitas eftersom programmet visar att med hjälp av ökad fysisk aktivitet och ändrade matvanor går det att minska mycket i vikt (1, 4, 6). Det finns en mycket omfattande forskning som fokuserar på individens beteende som den primära orsaken för obesitas och ignorerar sociala, ekonomiska och samhällsmässiga faktorer (6). Man föreslår även så länge media lägger skulden för obesitas på den enskilde individen kommer negativa stereotyper och viktstigmatisering existera (7).
Utifrån forskning om Biggest Loser-tävlingen ur ovan nämnda perspektiv riskerar programmet förstärka negativa stereotyper och viktstigmatisering till en grupp med en svår sjukdom med mycket hög, inte minst metabol och psykiatrisk samsjuklighet.
Referenser
- Yoo JH. No clear winner: Effects of The Biggest Loser on the stigmatization of obese persons. Health Commun 2013;28:294-303.
- Hill JO. Is “The Biggest Loser” Really a Big Winner or Just a Big Loser? Obesity Management 2005;October:187-188.
- Wing RR, Hill JO. Successful weight loss maintenance Ann Rev Nutr. 2001;21:323-341.
- Domhoff SE, Hinman NG, Koball AM et al. The effects of reality television on weight bias: An examination of The Biggest Loser. Obesity 2012;20:993-998.
- Klos LA, Greenleaf C, Paly N et al. Losing weight on reality TV: A content analysis of the weight loss behaviors and practices portrayed on The Biggest Loser. J. Health Communication 2015;20:639-646.
- Wikler, D. Personal and social responsibility for health. Ethics & International Affairs, 2002;16: 47-57.
- Weiner, B., Perry, R. P., Magnusson, J. (1988). An attributional analysis of reactions to stigmas. J Personality Social Psychology, 1988;55:738–748.
Många patienter som lever med övervikt eller obesitas har den hormonella störningen PCOS (polycystiskt ovariesyndrom). En av fyra kvinnor med ett BMI över 35 har PCOS. För att få en bild av hur det är att leva med PCOS och hur patienterna upplever vården har HOBS genomfört en undersökning i form av en enkät och intervjuer. Enkäten har haft över 1000 svarande. Resultatet är en unik rapport om PCOS ur ett patientperspektiv.
Lanseringsevent 7 december
Onsdagen 7 december 12.00-13.00 presenteras rapporten i ett digitalt lanseringsevent. Rapportförfattaren Charlotte Ovesson redogör för de viktigaste resultaten från rapporten. Hur upplever patienterna sitt liv med PCOS? Var det lätt eller svårt att få en diagnos? Vilken hjälp har de fått av vården? Anser de att vården har tillräckliga kunskaper om PCOS?
Lanseringseventet är öppet för alla intresserade, men vänder sig i synnerhet till dig som arbetar inom vården. Du anmäler dig genom att mejla info@hobs.se. Skriv “Anmälan 7 december” i ämnesraden. I god tid innan eventet får du en länk till Zoom via mejl.
Stor kunskapsbrist
PCOS drabbar 10-20% av personer med livmoder i fertil ålder. Det ger symptom som viktuppgång, ökad kroppsbehåring, akne, psykisk ohälsa och infertilitet. Trots att det är en vanlig hormonell störning framkommer att det finns en stor kunskapsbrist inom vården. Patienterna som har deltagit i undersökningen uppger att de skulle vilja se en kunskapshöjning.
Det är ofta svårt att få hjälp för kvinnosjukdomar och att bli tagen på allvar, och rapporten visar att detta även gäller PCOS. Patienterna uppger i enkäten att symptomen de har av PCOS orsakar ett mycket stort lidande. Samtidigt tar vården inte lidandet på allvar. Beskedet om diagnosen ges på ett icke-empatiskt sätt, som om PCOS vore något litet och obetydligt. Många erbjuds ingen behandling. Dessutom har många patienter knappt fått någon information om vad PCOS innebär, utan de har skickats hem med uppmaningen att de ska själva ska söka information online.
Dåligt bemötande
Att dåligt bemötande av personer med övervikt eller obesitas inom vården är vanligt blir tydligt i rapporten. Patienter får höra att om de bara går ner i vikt kommer deras PCOS att försvinna, men de erbjuds ingen hjälp med viktnedgång. PCOS betraktas därmed som ett problem som patienten enkelt kan lösa själv genom att gå ner i vikt. Dessutom rapporterar många att de har blivit nekade fertilitetsbehandling på grund av för högt BMI.
Anmälan
Du anmäler dig genom att mejla info@hobs.se. Skriv “Anmälan 7 december” i ämnesraden. I god tid innan eventet får du en länk till Zoom via mejl.
Idag är HOBS med i DN och pratar om bemötande inom vården av personer som lever med övervikt eller obesitas. Bland annat lyfter HOBS sju önskemål till vården.
DN publicerar just nu en artikelserie där de möter patienter, anhöriga och experter och ställer frågor om bland annat bemötande och behandling. Hur blir personer med övervikt bemötta av vården? Kan vi tackla folkhälsoproblemet obesitas annorlunda?
I dagen artikel hänvisas också till HOBS rapport om bemötande inom vården. Vill du ta del av rapporten i dess helhet kan du gå in på hobs.se/bemotanderapport.
Här är HOBS sju önskemål till vården:
- Utgå inte från förutfattade meningar, som att den som har högt BMI dricker läsk och äter skräpmat eller inte tränar. Ställ öppna och nyfikna frågor kring patienten kost, rörelse samt psykisk hälsa så som stress och sömn.
- Tänk på att patienter med övervikt och obesitas inte är en homogen grupp utan behöver bemötas som individer. Det finns ofta flera orsaker bakom ett högre BMI, till exempel en hormonrubbning eller psykisk ohälsa.
- Fundera på vilka ord du använder. Vi lever i ett samhälle med viktstigma och för många patienter är till exempel ordet ”tjock” stigmatiserande.
- Be om lov att få prata om patientens vikt. Prata bara om vikten i relation till patientens hälsa, inte utseende.
- Informera om hälsorisker på ett sakligt sätt.
- Var uppmärksam på att även om du inte menar något illa så kan det du säger tas emot på ett negativt sätt av en patient som tidigare mött fördomar och misstro.
- Genomför en medicinsk utredning innan du sätter diagnosen obesitas i journalen.
I dag tillkännagav European Coalition for People living with Obesity (ECPO) att HOBS tilldelas årets pris för bästa program för patientengagemang.
HOBS tilldelas priset bland annat för den kampanj som genomfördes i samband med World Obesity Day 2022 då HOBS lanserade rapporten “Har du vunnit på Bingolotto för att ha råd att äta dig så tjock” om bemötande inom vården.
Rapporten bygger på en enkät där personer som lever med övervikt eller obesitas har fått berätta om sina erfarenheter av vårdmöten. De har även fått svara på frågan om hur de skulle vilja bli bemötta.
I samband med lanseringen genomförde HOBS också en kampanj i sociala medier för att lyfta frågan om diskriminering och stigmatisering, både inom vården och i samhället i stort.
I motiveringen till priset lyfts även HOBS stödverksamhet och de olika föreläsningar HOBS arrangerar för bland annat personal som arbetar inom vården.
Vi på HOBS är glada och stolta över att få ta emot utmärkelsen!
Läs mer på woday.eu/grants-and-awards/2022-award-winners.
Ladda ner HOBS rapport om bemötande på hobs.se/bemotanderapport
Den 17 november släpper HOBS en helt ny rapport om hetsätningsstörning. Rapporten bygger på över 1000 enkätsvar och nio djupintervjuer och är unik då det är den första rapporten om hetsätningsstörning som lyfter ett så stort antal patientröster.
Rapporten presenteras på Zoom torsdag den 17 november kl 12-13. Rapportförfattarna Ellen Öhrnell och Charlotte Ovesson, som båda är samordnare på HOBS, presenterar de viktigaste insikterna. De lyfter även HOBS slutsatser och ger förslag på förändringar som kan förbättra situationen för patienterna.
Lanseringseventet är öppet för alla intresserade, men vänder sig i synnerhet till dig som arbetar inom vården. Du anmäler dig genom att mejla info@hobs.se. Skriv “Anmälan 17 november” i ämnesraden. I god tid innan eventet får du en länk till Zoom via mejl.
Deltagarna i undersökningen har fått beskriva sin upplevelse av att leva med hetsätningsstörning och hur de bemöts av vården och av samhället i stort. De har också fått berätta hur de önskar bli bemötta och vilka förändringar de önskar se.
Hetsätningsstörning drabbar 2-4% av Sveriges befolkning, och trots att det är en relativt vanlig ätstörning är den nyare som diagnos än till exempel anorexi och bulimi och inte lika välkänd. Syftet med undersökningen och rapporten är att öka kunskapsläget och minska stigmatiseringen som många drabbade upplever.
Ätstörningen utmärks av hetsätningsepisoder där den drabbade bland annat äter fortare än normalt och en stor mängd. Ofta är det kopplat till stora skuld- och skamkänslor och att den drabbade äter i hemlighet.
Undersökningen visade bland annat att 76 procent av respondenterna anser att vården inte har tillräckliga kunskaper om hetsätningsstörning. Missnöjet med vården är stort och många av patienterna upplever att de blir bortviftade när de berättar om sina problem.
Det är tydligt att både vården och allmänheten behöver ett kunskapslyft om hetsätningsstörning. Detta är en ätstörning som skapar stort lidande hos patienten, men patienten blir ofta inte bemött på ett bra sätt. Patienterna kräver inte mycket – att bli lyssnade på och tagna på allvar! Vi behöver en bättre ätstörningsvård där även patienter med hetsätningsstörning får hjälp.
Idag medverkar HOBS generalsekreterare Jenny Vinglid i P4 Kristianstad och pratar om problemet med de långa vårdköerna som allvarligt drabbar HOBS patientgrupp.
Lyssna på inslaget HÄR.
Vårdköerna i Skåne gör att den som har fått diagnosen obesitas kan behöva vänta i över ett år på ett första vårdbesök. Det gäller såväl vuxna som barn. Enligt lag ska den som är i behov av vård inte behöva vänta i mer än 90 dagar, men i realiteten är det få som får vård inom den tiden.
Samtidigt har behovet av vård för obesitas ökat kraftigt. Andelen personer med ett BMI som indikerar en starkt ökad risk för obesitas och dess följdsjukdomar har tredubblats sedan 80-talet. Gruppen utgör idag 16 % av den svenska befolkningen.
HOBS anser att detta är helt oacceptabelt och att mer resurser behöver tillsättas. I vår stödverksamhet möter vi många patienter som väntar på att få stöd från vården och som mår allt sämre. Många blir också sjukare under tiden som de får vänta med en ökad risk för allvarliga följdsjukdomar som diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdom. Det innebär både ett stort lidande för den drabbade individen och i slutändan också kraftigt ökade kostnader för sjukvården.
Istället ser vi att vår patientgrupp hänvisas till att fortsätta med den egenvård de flesta kämpat med i många år, men som inte har fungerat. För att vända den negativa trenden behöver mer resurser tillsättas för att stödja den som redan är sjuk. Men vi måste också börja arbeta mer förebyggande i hela samhället och sluta skuldbelägga den drabbade individen, som både lider svårt och ofta känner skuld och skam över sin sjukdom.
Vi ser att det är vanligt att olika diagnoser ställs mot varandra när det handlar om resurssättning och att obesitas ofta ses som en självförvållad sjukdom med låg status. Därför är det också viktigt att öka kunskapen, både i samhället i stort och inom vården, kring obesitas som en komplex kronisk sjukdom som går i skov.
Andelen personer i Sverige med obesitas fortsätter att öka och frågan om vilken roll hälsosamma livsmedel spelar lyfts just nu i debattartiklar och sociala medier. HOBS efterlyser en större medvetenhet kring familjers olika ekonomiska förutsättningar och hur det påverkar möjligheten att välja hälsosam mat.
En ny undersökning visar att andelen personer med obesitas i Stockholms län fortsätter att öka, och 2021 var uppe i 14,4 procent. Under de senaste tre åren har obesitas framför allt ökat snabbt hos de som är under 45 år.
Pandemin ses som en anledning till ökningen och vi på HOBS är inte förvånade. I våra stödsamtal har vi mött patienter som vittnat om isolering, nedstängda behandlingar och oro över att tillhöra en riskgrupp.
Som en följd av undersökningen ser vi nu också en debatt kring vad som är hälsosamma livsmedel och vilken mat som är bäst för att vända den negativa trenden. HOBS är positiv till att livsmedelsfrågan lyfts upp och att debatten utgår från evidens och fakta, inte eget tyckande och trender.
Men en fråga som vi upplever ofta glöms bort när vi pratar om livsmedel är olika gruppers möjlighet att faktisk köpa mer hälsosam kost. Inflationen är just nu alarmerande och vi ser att prisökningen är högst på livsmedel som klassas som mer hälsosamma och bättre val, och som förespråkas av forskare och myndigheter.
Idag finns det många barnfamiljer som av ekonomiska skäl har svårt att ge sina barn den rekommenderade mängden frukt och grönt, och andra livsmedel som bedöms som hälsosamma och viktiga för ett barn som växer.
Att diskutera problemen med ultraprocessad mat är bra, men vi vill också se en debatt kring priset på hälsosamma livsmedel och vad som ska göras för att stötta de mest utsatta familjerna. Vi får stödsamtal från föräldrar som känner oro inför skolstarten och för att ha råd att skicka med sina barn en frukt till skolan varje dag.
När det går att få en korv med bröd för fem kronor, och ett litet äpple i butiken intill kostar åtta kronor är det något som är fel med systemet.
Vi på HOBS efterlyser också mer medel till forskning kring förebyggande insatser. Stora resurser läggs på att forska kring de följdsjukdomar som följer med obesitas, som cancer, diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar.
Men det finns också ett behov av mer forskning kring hur vi skapar ett samhälle som förebygger obesitas. Bland annat genom riktade insatser som stöttar de familjer som är mest utsatta, men också kring förändringar på övergripande samhällsnivå.