I en artikel publicerad i DN den 19 februari kan vi läsa om patienten Nadja som inte fick obesitasläkemedlet Saxenda utskrivet av sin läkare. Läkaren motiverar detta med att det inte är rättvist att förskriva läkemedlet då det inte är subventionerat och alla därför inte har råd med det.
Läkaren hänvisar till att Region Jönköpings läkemedelskommitté i en rekommendation skriver: “Det kan uppstå en ojämlikhet i samhället då läkemedlet inte ingår i läkemedelsförmånen, vilket gör att de som har råd att betala läkemedlet kan få det men att de som inte har råd inte får det.”
Vi på Obesitas Sverige är starkt kritiska till detta och anser att det är djupt oetiskt att inte informera den enskilda patienten om vilka evidensbaserade behandlingsmetoder som finns att tillgå, och ge patienten själv makten att fatta beslut kring om behandlingen är ett alternativ eller inte.
Obesitas är en kronisk sjukdom med komplexa bakomliggande orsaker. Det är läkarens primära uppgift är att se till att den enskilda patienten får tillgång till evidensbaserad behandling som gör det möjligt för patienten att vara så symtomfri som möjligt i sin kroniska sjukdom.
Region Jönköpings läkemedelskommitté har valt att låta ett politiskt motiverat beslut påverka det enskilda vårdmötet och därigenom nekat en patient att få tillgång till ett läkemedel som har hög evidens som behandlingsmetod.
Konsekvensen av detta är att kroniskt sjuka patienter istället hänvisas till icke evidensbaserad egenbehandling, ofta till höga kostnader. Alternativt att patienter istället söker sig till privata aktörer som off label förskriver läkemedel som inte primärt är avsedda för obesitas, vilket i sin tur kan leda till en brist på dessa.
Naturligtvis är jämlikhet viktigt. Vi på Obesitas Sverige driver frågan om jämlik vård som en av våra huvudfrågor. Men jämlikhet bör handla om att de som idag inte har tillgång till evidensbaserad behandling ska få det, inte att vi ska ta bort tillgången från dem som i dagsläget har tillgång. Jämlikhetsarbete bör handla om att människor ska få det bättre, inte att alla ska ha det lika dåligt genom att de står utan evidensbaserad behandling.
Nadja behöver en operation på grund av smärta i rygg och knän, men hon nekas operation på grund av att hon väger för mycket. Hon har försökt gå ner i vikt på egen hand men inte nått hela den väg som krävs för en operation. Hon har varit sjukskriven för smärtorna i tre år och vill återgå i arbete. Nu nekas hon alltså behandling av sin läkare, med argumentet att det inte vore rättvist om hon fick denna behandling. Vi på Obesitas Sverige har svårt att se hur samhället blir bättre och mer rättvist av att Nadja inte får vård.
Det är inte bara i Region Jönköping som man resonerar såhär. Vi på Obesitas Sverige blir ofta kontaktade av patienter som inte får obesitasläkemedel utskrivna av sin läkare. Obesitas är en komplex kronisk sjukdom med allvarliga hälsoeffekter, och behandlingsalternativen är i dagsläget få. Vi bör sträva efter att så många patienter som möjligt som vill ha behandling ska få det. Det innebär dels att arbeta för jämlik tillgång till behandling. Obesitasbehandling ska inte vara en klassfråga, men det är det tyvärr idag. Det innebär också att de patienter som har råd att betala för sin behandling, som Nadja, ska få lov att göra det.
En annan vanlig motivering till att läkare inte vill skriva ut läkemedel för obesitas är att de inte är subventionerade. Detta tolkar läkarna som att läkemedlet inte är bra. När Obesitas Sverige var med i Socialstyrelsens arbete med de nationella riktlinjerna för obesitasvård arbetade vi för att bland annat Saxenda skulle skrivas in som en rekommenderad behandling då det finns en hög evidsen.
Vi varnade för att läkare annars skulle tolka det som att det inte är ett bra läkemedel. Men Saxenda togs inte upp i riktlinjerna, och nu ser vi konsekvenser av det. Patienter blir utan behandling. Detta leder dels till ett stort lidande för patienten, och dels för kostnader för samhället när patienter inte kan arbeta och utvecklar följdsjukdomar.
Obesitas Sverige arbetar ständigt för en jämlik vård, men att hävda att jämlik vård skulle innebära att färre patienter får tillgång till evidensbaserad behandling är att missförstå vad jämlik vård handlar om.
En av våra viktigaste frågor är att patienter med obesitas, precis som patienter med till exempel diabetes typ-2, ska ha rätt till subventionerad behandling. I väntan på den förändringen kräver vi att läkare fortsätter att informera patienter om de evidensbaserade behandlingar som finns att tillgå och att den enskilda patienten själv ges makten att fatta beslut kring om den privata ekonomin tillåter ett visst behandlingsalternativ.
En ny rapport visar att patienter med obesitas ofta blir starkt ifrågasatta av apotekspersonal kring om deras diagnos verkligen kräver läkemedelsbehandling och ibland till och med nekas att få hämta ut den medicin som deras läkare förskrivit.
Ta del av rapporten här
Den 19 februari släpper Obesitas Sverige (tidigare Riksförbundet HOBS) en ny rapport som belyser allvarliga brister i apotekspersonals bemötande av patienter med obesitas. Enkätundersökningen som ligger till grund för rapporten visar på såväl okunskap som fördomar om diagnosen obesitas.
Av de som svarat på enkäten har 4 av 10 upplevt ett dåligt bemötande och 5 av 10 är rädda för att de ska få ett dåligt bemötande när de besöker apoteket för att hämta ut sin medicin.
- Med rapporten önskar Obesitas Sverige lyfta det allvarliga problemet med att många patienter med obesitas upplever ett stigmatiserande bemötande i samband med att de ska hämta ut sina mediciner mot obesitas på apoteket. Det är vår förhoppning att rapporten ska bidra till ett viktigt samtal och ett mer positivt bemötande av en redan mycket utsatt patientgrupp, säger Jenny Vinglid, generalsekreterare på Obesitas Sverige.
I rapporten framgår att apotekspersonal både uttrycker tvivel kring behovet av läkemedelsbehandling och erbjuder oönskade råd om viktnedgång på andra sätt än med läkemedel. Det är också vanligt förekommande att två patientgrupper ställs mot varandra och att patienter med obesitas skuldbeläggs för att de tar läkemedel från patienter med typ 2-diabetes. I vissa fall har apotekspersonal också nekat patienter att hämta ut den medicin som en läkare förskrivit.
Obesitas Sveriges slutsats är att det finns ett behov av att utbilda apotekspersonal om diagnosen obesitas och viktstigma samt om icke-stigmatiserande bemötande. Vidare önskar vi en översyn av högkostnadsskyddet för att säkerställa jämlik tillgång till medicin oavsett bostadsort och ekonomiska förutsättningar.
Fakta om obesitas
Obesitas är en kronisk sjukdom, med komplexa bakomliggande faktorer, som kräver behandling för att inte patienten ska riskera att utveckla allvarliga följdsjukdomar såsom typ 2-diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Förutom stort mänskligt lidande medför obesitas också stora kostnader på samhällsnivå.
I sin gästkrönika i Dagens Medicin den 24 januari med rubriken ”Semaglutid gör ännu en del av livet till en sjukdom” bekräftar Henrik Widegren det de patienter vi i patientorganisationen Hobs dagligen har kontakt med vittnar om: att stigmatisering och diskriminering av patienter med obesitas är mycket vanligt.
Krönikan visar på en djup okunskap om den kroniska diagnosen obesitas, dess komplexa bakomliggande faktorer och vanlig samsjuklighet. Tyvärr är denna okunskap alltför vanlig inom vården. I stället för att utgå från fakta och forskning bemöter man patienter med okunskap, vanföreställningar och människofientliga fördomar.
I krönikan filosoferar Widegren kring vad det innebär att vara människa, och om det inte finns saker som ingår i det, som vi helt enkelt får lära oss att hantera? Att behandla obesitas med ett läkemedel som minskar aptiten (semaglutid) är att ”avlägsna en grundläggande del av att vara människa: att lära sig bruka, men inte missbruka”. Annorlunda uttryckt: patienter med obesitas får helt enkelt anstränga sig mer och lära sig att äta mindre.
Vi på Hobs känner så väl igen det här resonemanget. Dagligen tar vi emot vittnesmål från patienter som har sökt sig till vården och bett om hjälp för att nå en mer hälsosam vikt. Men i stället för att bli hjälpta har de fått höra att de bara behöver ”äta mindre och röra sig mer”.
Detta bygger på en stereotyp bild av att obesitas beror på dålig karaktär och brist på motivation. Men obesitas har varken med karaktär eller motivation att göra. Det är en sjukdom. Det är en komplex, kronisk sjukdom som kräver behandling. Detta borde Widegren veta eftersom han är läkare.
Det är oklart vad Widegren vill ha sagt med sitt filosoferande kring vad det innebär att vara människa. Hur långt är han villig att dra detta resonemang? Går det inte att hävda att all sjukdom är en del av att vara människa? Ångest är en del av att vara människa, är Widegren även emot behandling av ångestproblematik? Även smärta är en del av att vara människa. Anser Widegren att människor som lever med kronisk smärta helt enkelt får lära sig att leva med den, som en del av sin mänsklighet?
Vi är också djupt förfärade över de associationer som Widegren skapar när han nämner ”att inte äta för mycket” och ”att hantera sin sexualdrift” i samma mening, som om dessa företeelser på något sätt skulle vara jämförbara. Att personer med obesitas skulle gå att jämföra med personer som begår sexuella övergrepp är ett oerhört kränkande och okunnigt resonemang. ”Man måste inte vara religiös för att förstå varför frosseri är en av de sju dödssynderna”, skriver Widegren vidare. Är patienter med obesitas syndare i hans ögon?
Stigmatisering av patienter med obesitas är vanligt inom vården. De får ett kränkande bemötande, och snarare än att vårdgivaren ser obesitas som en sjukdom som vården bör behandla, ses det som ett problem som patienten ska lösa själv genom att anstränga sig och lägga om sin kost. Obesitas ses som en fråga om karaktär och moral. När vi läser Widegrens krönika får vi bekräftat att denna okunskap och dåliga attityd förekommer i allra högsta grad, trots att det är 2024 och vi borde veta bättre.
Återigen, obesitas är en komplex och kronisk sjukdom. Kan vi ens föreställa oss att Dagens Medicin hade publicerat en liknande krönika om den handlat om en annan sjukdom? Om vi bytt ut obesitas mot typ 2-diabetes? Lungcancer? Psykisk ohälsa? Det är knappast särskilt troligt och Hobs vill uppmana Dagens Medicin att reflektera kring den frågan.
Under året som har gått har vi gång på gång fått ta del av rapportering i media som berättar om hur personer som “bara vill gå ner i vikt” tar medicin från patienter med den kroniska sjukdomen typ 2-diabetes. Nu har även Läkemedelsverket publicerat en debattartikel med rubriken “Förskriv inte diabetesläkemedel för viktnedgång”.
Vad som helt missas i debatten är att även obesitas är en komplex och kronisk sjukdom och att patienter som lever med obesitas, precis som patienter med typ 2-diabetes, har rätt till en evidensbaserad och jämlik vård och att få vara så symtomfria som möjligt i sin kroniska sjukdom.
Den text Läkemedelsverket publicerat bidrar till att öka stigmatiseringen av en redan utsatt grupp som upplever omfattande diskriminering både i kontakten med vården och i samhället i stort. Två patientgrupper med kroniska sjukdomar ställs mot varandra och gång på gång värderas den ena gruppen högre.
70-80 procent av patienter med typ 2-diabetes har även diagnosen obesitas och de flesta har först haft obesitas och sedan utvecklat följdsjukdomen typ 2-diabetes. Personer som lider av obesitas löper stor risk för att utveckla såväl typ 2-diabetes som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och andra allvarliga följdsjukdomar om de inte får behandling mot obesitas.
Det finns en allmänt spridd uppfattning att patienter med obesitas bara kan välja att “äta mindre och röra sig mer” så är problemet löst. I den pågående debatten finns en outtalad, men tydlig attityd att patienter med obesitas egentligen får skylla sig själva och därmed inte har samma rätt till vård som andra patienter med kroniska sjukdomar. Men all forskning visar att de bakomliggande orsakerna till obesitas är komplexa och att patienten behöver stöd från vården och behandling.
En annan djupt rotad missuppfattning är att behandling av obesitas handlar om att patienten vill bli smal. Men det handlar inte om utseende utan om hälsa! Precis som andra patienter med kroniska sjukdomar vill patienter med obesitas få må så bra som möjligt i sin kroniska sjukdom.
HOBS har i flera år flaggat för att Sverige inte har en jämlik och fungerande vård för patienter med obesitas och att vår patientgrupp ofta nekas vård. Vi har också påtalat att behandling av obesitas i Sverige är en klassfråga där många patienter själva lägger stora summor på läkemedel då de inte är subventionerade.
Ozempic är ett diabetesläkemedel som är subventionerat för patienter med diabetes, men som patienter med obesitas vid så kallad off label-förskrivning får betala 1050 kronor per månad för. Exakt samma läkemedel, men i lite högre dos, är under namnet Wegovy godkänt för behandling av obesitas. Men det är inte subventionerat och kostar en patient med obesitas 3600 kronor i månaden, vilket gör det orimligt att hänvisa till det som ett alternativ.
Vi är medvetna om den utsatthet det innebär att ett läkemedel är restnoterat. Men det rimliga sättet att hantera situationen är att titta på lösningar, inte att offentligt gå ut och ställa två allvarligt kroniskt sjuka patientgrupper mot varandra.
Istället för att ytterligare stigmatisera patienter med obesitas bör Läkemedelsverket fokusera på att så snart som möjligt få in fler godkända läkemedel för både typ 2-diabetes och obesitas på den svenska marknaden. Läkemedelsverket bör också tillsammans med andra myndigheter titta på fler subventionerade läkemedel för båda patientgrupperna. Det finns ett flertal läkemedel som idag är godkända i andra länder, men inte i Sverige.
HOBS förväntar sig att ansvariga beslutsfattare och myndigheter ser till att patienter med obesitas, precis som alla andra patientgrupper med kroniska sjukdomar, får tillgång till en jämlik, evidensbaserad och subventionerad vård.
Pressmeddelande från Läkemedelsverket: https://www.lakemedelsverket.se/sv/nyheter/forskriv-inte-diabeteslakemedel-for-viktnedgang
Debattartikel i Läkartidningen: https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2023/12/forskriv-glp-1-receptoragonister-endast-pa-godkand-indikation/
Vi närmar oss slutet av 2023 och HOBS kan blicka tillbaka på ännu ett händelserikt år. Vi vill börja med att rikta ett stort tack till er medlemmar som gör vårt arbete möjligt! Vi vill också tacka alla sakkunniga som ingår i våra expertgrupper, ungdomar som är engagerade i ungdomsgruppen, volontärer som gör vår stödverksamhet möjlig och deltagare i fokusgruppen som bidrar med det viktiga patientperspektivet i olika sammanhang.
Under året som gått har såväl diagnosen som behandlingen av obesitas uppmärksammats i betydligt högre utsträckning än tidigare. Överlag är detta mycket positivt, men vi ser också hur gamla missuppfattningar och fördomar uttrycks av såväl företrädare för vården som i media och av beslutsfattare. Gång på gång har HOBS behövt påtala felaktigheter och lyfta fram korrekt fakta.
Fortfarande förekommer allvarlig stigmatisering och diskriminering av patienter med övervikt och obesitas. Det visar inte minst de två undersökningar HOBS genomfört under 2023, om bemötande inom vården och på apoteket. Undersökningarna kommer resultera i två rapporter som släpps under våren 2024.
Föreläsningar och Obesitas Sverige-vecka
Men det finns också mycket vi kan glädjas över från året som har gått. HOBS föreläsningar har haft fler anmälda än någonsin tidigare. Många är med live på Zoom och ännu fler utnyttjar medlemsförmånen att kunna se de inspelade föreläsningarna i efterhand. Föreläsningarna har handlat om bland annat om PCOS, hetsätningsstörning, NPF-diagnoser och obesitas samt läkemedel för obesitas.
Obesitas Sverige-veckan 2023 innehöll föreläsningar med några av Sveriges ledande experter och sakkunniga inom frågor som rör obesitas och övervikt och fick ett mycket positivt mottagande. HOBS ser fram emot att bjuda in till en liknande vecka under 2024. Markera gärna redan nu vecka 10 i kalendern, då HOBS planerar att bjuda in till intressanta lunchföreläsningar under hela veckan.
Stödverksamhet och skolprojekt
Vi är mycket glada över att vi under hösten, tack vare ökade anslag från Folkhälsomyndigheten, har haft möjlighet att utöka öppettiderna i vår stödverksamhet och hålla chatten öppen alla vardagar kl 11-13. Vi märker framför allt en ökning i antalet barn och unga som chattar med HOBS volontärer på sin lunchrast.
Att minska stigmatisering och viktmobbning i skolan är en viktig fråga för HOBS som sedan 2022 driver projektet Jag räknas med finansiering från Allmänna arvsfonden. Den första delen av den digitala utbildningen för skolpersonal, som handlar om barnobesitas och viktmobbning, har blivit mycket uppskattad. Under 2024 utökas utbildningen med en scenariobaserad del. Läs mer på hobs.se/jagraknas.
Patienternas röster
En av HOBS viktigaste uppgifter är att lyfta patienternas egna röster, som ofta försvinner i den allmänna debatten och beslutsfattarnas samtal. Vi arbetar för att den som lever med och mår dåligt av obesitas ska ha tolkningsföreträde kring sin egen sjukdom. Läs gärna några av patienternas berättelser på hobs.se/mystory.
Utbildningar för vården
Ett annat viktigt område för HOBS är att samarbeta med och utbilda vården för att öka kunskapen om hur vår patientgrupp önskar bli bemött och för att motverka diskriminering och stigmatisering. Under 2023 har vi hållit en rad föreläsningar och besökt många verksamheter för att dela med oss av kunskap och erfarenheter. Vi har även tagit fram en digital utbildning för vården om obesitas och psykisk ohälsa.
HOBS påverkar
HOBS arbetar också för att beslutsfattare på olika nivåer ska få en ökad förståelse för obesitas, som en komplex och kronisk sjukdom, och tillföra resurser som gör det möjligt för våra patienter att få en evidensbaserad och jämlik vård. Under året har vi deltagit i en rad betydelsefulla sammanhang och fört dialog med beslutsfattare och makthavare på alla nivåer i samhället.
Du behövs!
Vi är otroligt glada över att vi i tider när många andra organisationer tappar i medlemmar under hela året sett en tillströmning av nya medlemmar. Det är tydligt att HOBS arbete är viktigt och vi behöver göra ännu mer! Men för att kunna göra det måste vi bli ännu fler medlemmar. För bara 50 kronor om året gör du det möjligt för HOBS att fortsätta göra patienternas röster hörda. Det handlar inte om pengarna i sig, utan om antalet personer som ställer sig bakom HOBS arbete. Det påverkar bland annat vilka bidrag vi har möjlighet att söka. Kan du hjälpa oss med det är vi mycket tacksamma. Läs mer om hur du blir medlem på hobs.se/blimedlem.
Du som är medlem får bland annat gå kostnadsfritt på de föreläsningar vi arrangerar. Du får också delta i flera aktiviteter för medlemmar, såsom medlemsträffar och våra stödgrupper, till exempel för personer som genomgått bariatrisk kirurgi.
Tillsammans kan vi bidra till ett samhälle med mindre stigma och diskriminering av människor med större kroppar och allas rätt till jämlik, evidensbaserad och subventionerad vård!
Vi önskar dig en fortsatt glad december och ett gott nytt år!
Så motiverade en tjänsteperson med anställning på Kultur, arbete och folkhälsa i Höörs kommun varför det inte var lämpligt att sätta upp en affisch med information om stödverksamhet för personer med obesitas och övervikt i kommunens idrottshallar.
Medarbetaren skrev vidare: "Vi tycker inte att idrottshallar och simhallar är lämpliga ställen för denna typ av information, inte rätt målgrupp.”
Tyvärr är detta en inställning som många som lever med övervikt och obesitas möts av och vi på HOBS kan inte nog understryka hur stigmatiserande och okunnigt svaret från medarbetaren i Höörs kommun är.
Hela 52% av Sveriges befolkning lever med övervikt eller obesitas. De vistas på alla platser där människor i allmänhet vistas, inklusive idrottsanläggningar. Det finns en stereotyp bild av att personer som lever i en större kropp aldrig ägnar sig åt fysisk aktivitet.
HOBS antar att det är den fördomen som medarbetaren misstar för en sanning. Eftersom medarbetaren i fråga arbetar med bland annat folkhälsa ser vi detta som extra allvarligt.
I idrottshallar och simhallar vistas dessutom många barn och unga och vi vet hur viktigt det är att fokusera på inkluderingen och rörelseglädje. I synnerhet för barn med ett högre BMI, som ofta upplever dessa platser som extra tuffa att vistas på. Att vuxna föregår med gott exempel är viktigt för att motverka den viktmobbning många barn och unga utsätts för.
När HOBS kontaktade sektorschefen för Kultur, arbete och folkhälsa, för att lyfta frågan menade hon att det endast skett en misstolkning och att det medarbetaren menade var att det inte var lämpligt att sätta upp dessa affischer i idrottshallar där det inte finns bemanning.
Då inget i medarbetarens meddelande nämnde detta ser HOBS det som ett försök att bortförklara och släta över att en medarbetare diskriminerat en utsatt målgrupp.
Önskvärt vore istället att händelsen fungerade som en väckarklocka om att kommunens arbete med att motverka kränkning och diskriminering inte nått ut till alla medarbetare och att vidta åtgärder för att något liknande inte ska ske igen.
Höör har en högre förekomst av obesitas jämfört med andra kommuner i Skåne och Sverige. Totalt 19,34 % av befolkningen i Höör har enligt den senaste folkhälsostatistiken obesitas, att jämföras med 17,77 % i Skåne som helhet och 16% i Sverige. Andelen män med obesitas i Höör är 23,69 %, vilket är en mycket kraftig ökning från 13,8 % 2012.
Sjukvårdspersonal ska inte behöva anmäla patienter på migrationspolitiska grunder. Stoppa angiverilagen nu, skriver debattörer från flera patientorganisationer.
Trots omfattande kritik går regeringen vidare med utredningen om att offentligt anställda ska ange papperslösa. Det är emellertid oförenligt med grundläggande mänskliga rättigheter och skulle urholka rätten till vård. Sjuka människor som avstår vård på grund av rädsla riskerar att fara illa och samhället riskerar ett förtroendetapp för sjukvården.
Det förslag om en anmälningsplikt för anställda i offentlig sektor, som kommit att kallas angiverilagen, har varit föremål för intensiv debatt sedan Tidöavtalet undertecknades.
Som representanter för patienter och närstående menar vi att det är viktigt att granska utredningsdirektiven ur ett patientperspektiv och analysera dess potentiella påverkan på patienters integritet och rättigheter. Vi vill framför allt lyfta två centrala aspekter:
- Människor ska kunna söka vård utan att vara rädda för att bli anmälda av sjukvårdspersonal.
- Sjukvårdspersonal ska inte behöva anmäla patienter på migrationspolitiska grunder.
Sverige har länge varit känt för sin välfärdsmodell och sin strävan att erbjuda tillgång till sjukvård för alla, oavsett medborgarskap eller uppehållstillstånd. Alla har rätt till nödvändig vård som inte kan vänta i ett akut läge.
Dessa principer har varit avgörande för att säkerställa att alla invånare kan leva ett hälsosamt liv, att medicinska tillstånd inte förvärras på grund av utebliven vård och att samhället inte riskerar att drabbas av utbrott av smittsamma sjukdomar som inte behandlas i tid.
Modellen bygger på ett system där patienter kan känna sig trygga. En allvarligt sjuk människa som i sin nöd kommer till akuten eller vårdcentralen ska mötas av vårdpersonal som alltid har personens hälsa som det främsta målet; personal som har respekt för människovärde och patientens integritet. Det är en förutsättning för att patienten ska kunna prata öppet om sina symtom, sin situation och sin medicinska historia – något som i sin tur är helt avgörande för att patienten ska få effektiv och god vård som gagnar både den enskilde och samhället.
Sveriges riksdag har beslutat om en plattform för de etiska principer som styr prioriteringarna inom hälso- och sjukvården. Den bygger på tre grundläggande principer om människovärde, behov och solidaritet, samt kostnadseffektivitet – varav människovärdesprincipen är den högst prioriterade.
Principerna har dessutom blivit en del av Hälso- och sjukvårdslagen, som i tredje kapitlet första paragrafen stadgar att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde.
Sverige är enligt lag och internationella åtaganden skyldigt att se till att vissa grundläggande rättigheter för papperslösa tillgodoses. Skulle angiverilagen implementeras bryter den mot Barnkonventionen och Funktionsrättskonventionen och man ändrar dessutom sekretessreglerna inom hälso- och sjukvården, det vill säga genomför en förändring av tystnadsplikten.
Som patientföreträdare vet vi dessutom av egen erfarenhet att sjukvården redan är hårt belastad och har stora utmaningar framför sig. Fokus får aldrig ligga på att agera gränspolis, utan fokus måste förbli på kärnverksamheten och patientens bästa.
Sammanfattningsvis finns det risk för att en angiverilag underminerar förtroendet för vårdsystemet. Sjuka eller skadade personer ska aldrig behöva vara rädda för att söka vård. Det spelar ingen roll vilket land vi kommer ifrån, vilken religion eller juridisk status vi har. Sjukvården ska prioritera dem som har störst medicinska behov. För oss är alla människors lika värde grundbulten i hela sjukvårdssystemet. Stoppa angiverilagen nu!
Mikaela Odemyr, ordförande, Astma- och allergiförbundet
Susanne Dieroff Hay, ordförande, Bröstcancerförbundet
Thomas Magnusson, ordförande, Diabetes Sverige
Helena Conning, medgrundare, Forum Spetspatient
Nicklas Mårtensson, ordförande, Funktionsrätt Sverige
Lise Lidbäck, ordförande, Neuroförbundet
Lars-Ingvar Johansson, vice ordförande, Nätverket mot cancer
Margareta Haag, patientrepresentant, regeringens arbetsgrupp för precisionsmedicin och ATMP inom samverkansgruppen för hälsa och life science 2020-2022.
Peter Carstedt, patientrepresentant, regeringens samverkansgrupp för hälsa och Life science 2020-2022
Sara Riggare, patientrepresentant, regeringens samverkansgrupp för hälsa och Life science 2016-2022.
Lotta Håkansson, ordförande, Reumatikerförbundet
Anders Åkesson, ordförande, Riksförbundet Hjärt Lung
Jenny Vinglid, generalsekreterare, Riksförbundet HOBS
Maria Westerlund, ordförande, Riksförbundet Sällsynta diagnoser
Anna Bergkvist, ordförande, Sköldkörtelförbundet
Den senaste tiden har vi sett en hel del diskussioner i media kring vinstdrivande bolag som tjänar pengar på att skriva ut läkemedlet Ozempic till personer som inte har typ 2-diabetes. Ofta med hänvisning till att det beror på en bantningstrend från Hollywood och en fåfäng önskan om att bli smalare.
I Aftonbladets ledare den 2 mars skriver till exempel Zina Al-Dewany “En trend som började i Hollywood har letat sig in till vanliga Svensson som vill gå ner i vikt.”
I en krönika i Expressen den 28 februari skriver till exempel Fanny Svärd “Ätstörning i en spruta. Hollywoods nya favoritdrog är en diabetesmedicin som får kilona att rasa.”
HOBS har vid flera tillfällen försökt få replik på dessa ledare och artiklar och att få debattinlägg publicerade, men nekats.
Naturligtvis är det problematiskt både med nätläkare som skriver ut läkemedel på tveksamma grunder och med den vikthets som båda tidningarna lyfter. Men vad som helt missas i all rapportering kring ämnet är alla de patienter som varje dag hör av sig till oss på patientorganisationen HOBS, Hälsa oberoende av storlek, och är förtvivlade för att de inte får hjälp från vården.
Patienter som lever med den komplexa och kroniska sjukdomen obesitas och som verkligen kämpar för att få bli friska. Patienter som har testat allt och som lagt enorma summor på olika dieter och kurser hos vinstdrivande viktminskningsföretag. Patienter som gråtande har gått från den offentliga vården med budskap som “Men det är bara att skärpa dig! Ät lite mindre och rör dig mer så löser det sig.”
Att reducera dessa patienters kamp för att få behandling för sin sjukdom till att det skulle handla om en bantningstrend visar på en stor oförståelse för sjukdomen obesitas. Vad det handlar om är patienter som mår mycket dåligt på grund av sin sjukdom och hur den påverkar deras vardag.
Patienter som lider varje dag och som har gjort det i flera år. Som gör det för att vi inte har en fungerande obesitasvård i Sverige eller subventionerade läkemedel att tillgå, och för att köerna till de få mottagningar som finns är så långa.
HOBS har i flera år flaggat för att Sverige inte har inte en jämlik och fungerande vård för patienter med obesitas. Det är bland annat detta som lett till att vinstdrivande företag nu tagit över "ansvaret" för att behandla denna målgrupp som beslutsfattare i åratal har nekat resurser för vård. Behandlingen finns inom offentlig sjukvård idag, men oftast behöver du vara riktigt sjuk för att få tillgång till den, om ens då. Dessutom lägger många patienter stora summor på läkemedel för att de inte är subventionerade.
Är det då de privata vinstdrivande företagen vi ska klandra? Eller ska vi snarare rikta vår blick mot de beslutsfattare som inte har tagit problemet på allvar? Som inte tillsatt tillräckliga resurser för obesitasvård eller tagit beslut om att låta fler läkemedel vara subventionerade.
Dömandet riktas också mot patienterna själva och vi ser hur två behövande patientgrupper ställs mot varandra. Ozempic är ett diabetesläkemedel som är subventionerat. Exakt samma läkemedel, men i lite högre dos och under ett annat namn, är godkänt för behandling av obesitas, men det är inte subventionerat.
Vi på HOBS vill ha svar på vad beslutsfattarna gör för att hjälpa den här patientgruppen. Vi har i flera år påtalat att det är hit vi är på väg. Det handlar inte om att vi förespråkar vinstdrivande vårdföretag. Det handlar inte heller om att vi förespråkar en vikthets eller ett ohälsosamt smalhetsideal. Inte heller förespråkar vi vissa läkemedel eller behandlingar över andra.
Vad det handlar om är att vi anser att alla patienter som lever med diagnos obesitas, efter informerade samtal med sin läkare, ska ha rätt till evidensbaserade och subventionerade läkemedel. Precis som patienter med andra diagnoser har.
Om och om igen blir vi på HOBS kontaktade av förtvivlade föräldrar som kämpar för att deras barn ska få tillgång till den vård de har rätt till. Det handlar om barn med obesitas grad 2 med stor risk att inom en snart framtid utveckla allvarliga följdsjukdomar. Trots det får de ingen hjälp.
Det senaste fallet handlar om ett 8-årigt barn i Blekinge som, trots obesitas grad 2 (sjuklig obesitas) och föräldrar som vädjar om hjälp, nekas vård av regionens barnklinik. I sitt svar på remissen skriver verksamhetschefen att de inte erbjuder någon sammanhängande obesitasvård och att kliniken enbart har en “obesitasintresserad läkare”.
Patienten i fråga har ett IsoBMI på över 35. Ett flertal studier visar att redan för barn med ett IsoBMI som överskrider 30 uppstår risk för extremt allvarliga följdsjukdomar.
HOBS har även blivit kontaktade av vårdnadshavare till ytterligare två barn i Blekingen som beskriver en liknande situation. Men fallen är inte unika för Blekinge, utan på HOBS får vi varje vecka höra vittnesmål från föräldrar runt om i Sverige som kämpar för att deras barn ska få tillgång till en fungerande vård.
Föräldrar som ser sina barn bli allt sjukare i sin sjukdom, med en vikt som skenar och ett psykiskt dåligt mående. Föräldrar som möts av långa vårdköer och, om de till slut får tillgång till vård, får långt mycket färre än de 26 vårdkontakter per år som riktlinjerna rekommenderar för en fungerande behandling.
I de nationella riktlinjerna för vård av obesitas som släpptes 2022 slår Socialstyrelsen fast att barnobesitas är en komplex och kronisk sjukdom som kräver behandling. Det är en stark och tydlig signal om att detta är en sjukdom som ska prioriteras och resurssättas.
Redan 1997 fastslog WHO att obesitas är en sjukdom och de svenska diagnoskriterierna kom 2013. Trots detta har vi 2023 ett stort antal barn i Sverige som inte får den vård de behöver för att kunna få en jämlik och hälsosam start i livet. Barn som med stor sannolikhet kommer bära med sig sin sjukdom in i vuxenlivet med kraftigt ökad risk för en rad allvarliga följdsjukdomar, såsom diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar, 13 olika former av cancer samt psykisk ohälsa.
Trots det kan en verksamhetschef på en svensk barnklinik år 2023 neka en patient med obesitas grad 2 vård med hänvisning till remissindikationer som säger att enbart barn med mycket hög risk för komplikationer eller etablerade komplikationer kan tas emot.
Vi hör ofta att detta sker främst i norra Sverige, men HOBS har åtskilliga exempel på när det också sker i väl fungerande sjukvårdsregioner, såsom Blekinge som tidigare haft en fungerande behandling av barn med obesitas.
Riktlinjerna är glasklara - barn med obesitas ska erbjudas behandling - så HOBS måste fråga var det då brister. Är det verksamhetschefen på den enskilda kliniken som prioriterar bort de här barnen? Är det beslutsfattarna som inte tillsätter tillräckliga resurser?
Vi måste också fråga oss om det inte i grunden handlar om synen på obesitas som en självförvållad diagnos. Att det är något patienten själv och dess vårdnadshavare ska kunna lösa på egen hand.
När vi ser oss om i Sverige 2023 kan vi konstatera att det synsättet inte fungerar, utan tvärtom bidrar till allvarlig skada för många barn. Vi ser att andelen barn med obesitas bara fortsätter att öka. Något som kommer få stora konsekvenser i form av skenande kostnader på samhällsnivå och stort lidande på individnivå.
Den 6-10 mars pågår HOBS Obesitas Sverige-vecka med en rad föreläsare som bland annat lyfter den viktiga frågan om tillgång till vård, kopplingen mellan obesitas och följdsjukdomar och hur samhället bidrar till barnobesitas. Läs mer om veckan och alla föreläsningarna på hobs.se/obesitasvecka.
Det budskapet skickar HOBS generalsekreterare Jenny Vinglid till vården i en krönika som publicerats på doktorn.se med anledning av World Obesity Day den 4 mars. Du hittar länk till krönikan i dess helhet här.
Jenny Vinglid frågar hur det i vårdsverige 2023 fortfarande kan vara helt accepterat att stigmatisera en patient med en komplex och kronisk sjukdom. En sjukdom som är en av de största folksjukdomarna i både Sverige och resten av världen.
Med anledning av World Obesity Day arrangerar HOBS under hela vecka 10, den 6-10 mars, en rad lunchföreläsningar som bland annat lyfter stigmatisering och bemötande inom vården. Läs mer på hobs.se/obesitassverigevecka.